Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till Open Medicine Foundations donationssida för att kunna skänka en slant till biomedicinsk forskning om ME!

lördag 20 augusti 2016

Lyrik på en lördag - Eeva Kilpi

Tjugonde augusti.
Fullmåne.
Ändernas dödsstund.
Mitt i tystnaden brister klippan ut i skrik.

- Eeva Kilpi


måndag 15 augusti 2016

Tacksamhet på en måndag

Det bästa med förra veckan är väl att jag tog mig igenom den.
Bön, samtal, bön, samtal.
Jag håller min skapare i ena handen och min man i den andra.

Och så blommade passionsblomman äntligen för första gången denna sommar. Just nu är jag tacksam att jag orkar känna tacksamhet för det. För det är faktiskt inte alldeles självklart mitt i alla svarta tankar som vill ha plats i mitt ömma huvud.




söndag 14 augusti 2016

Nästa som säger "ni borde flytta ut på landet till en liten stuga mitt i skogen" kommer jag kanske att skälla ut eller så börjar jag bara gråta

Välmenande ord, men ack så betungande ibland.
Just nu när jag faktiskt känner att livet är så tungt att det knappt finns en utväg.
Att alla utvägar vi fixat och trixat oss till med stor möda plötsligt fallerar.
När jag inser att jag är så sjuk att utvägarna är små. Och inte bara jag, utan min man också.

Flytta är ingen lösning eftersom jag är så sjuk att själva flytten skulle belasta mitt immunförsvar så mycket att jag riskerar att bli ännu sämre och dessutom permanent.
Flytt tar inte bort ljud- och ljuskänslighet eller kemisk överkänslighet. Det finns ljud, ljus och kemikalier överallt. 

Och min man då? Som nu har tre minuters scooteravstånd till jobbet, precis så han fixar att sköta jobb, hushåll och mig.
Fast det gör han inte just nu.
Han har precis blivit sjukskriven för att han också är försämrad i sin ME.

I sin ME. Precis. Han är också sjuk vilket många hela tiden glömmer bort.

"Kan inte din man...?" Nej, han har fullt upp redan.

Och ärligt. Tror folk inte att vi redan övervägt flytt och kollat alla möjligheter?

Vi har en stående inbjudan till nära vänner till oss som har en stuga på landet. En oas med ett fantastiskt lugn.
Jag klarar inte ens resan dit för att hälsa på! Och det är ändå inte så väldans långt.
För två år sen klarade jag en sån resa varannan vecka för att få behandling av en kiropraktor som bodde lika långt bort.

Men jag har blivit sämre sen dess och allt bara krymper. 
Jag hinner inte sörja en förlust/begränsning innan en annan kommer. 

Progressivt sjukdomsförlopp är en mardröm. Jag vet inte om eller när jag landar. Plötsligt kan jag må något bättre, men sen vänder det plötsligt.
Jag hänger inte med. 

Vi slutar aldrig leta utvägar. Men vi letar gärna själva och frågar om vi vill ha tips.

När jag säger "det är en plåga med nytillkommet buller från grannarna, jag står inte ut. Och en annan granne har börjat meka med sin moped utanför fönstret där jag vilar dagtid och avgaserna kommer in trots att ventilen är stängd. Jag får migrän, astma och illamående av det", så är det troligtvis för att någon frågat hur jag mår och då svarar jag på det.

Jag har troligtvis redan gjort det som går att göra för att slippa plågorna. Allt från att ha pratat med grannarna och bostadsbolaget till att pröva att flytta runt i lägenheten eller, just det, kolla möjligheter att bo någon annanstans.

Trösta mig, klappa mig, fråga, lyssna, finns. 




torsdag 11 augusti 2016

Kärleksört och kärlekspar

Solrosens fluff i mitten känns som sammet! Önskar jag hade en bättre kamera, för å så fint mönster det är!

Nytt på balkongen är rött gräs och röd kärleksört, jag ääälskar röda nyanser på växter. 
Jag älskar kärleksört. 
Jag gillar kärlek. 
Jag gillar när folk hittar kärleken och förlovar sig. 
Jag gillar när det trillar in sms med bild från förlovningstillfället och man ser lyckan i ögonen på dom nyförlovade. 

Jag gillar augusti.









söndag 7 augusti 2016

lördag 6 augusti 2016

Lyrik på en lördag - Carolina Lindberg

Stanna
Vi är här, ingen annanstans

Jag har inga svar.
Jag har inga frågor längre.
Stilla.
Allt är stilla.

Vem vet något om imorgon?
Vem vet något om idag?
Stanna hos mig.
Det är min önskan.

Låt mig inte vara mer ensam
än jag redan är.
Se mig här där jag är.
Inte den jag kanske blir.

Stanna hos mig.

-Carolina Lindberg