tisdag 12 september 2017

Havet

Jag orkar inte beskriva annat än att denna upplevelse var enormt fysiskt ansträngande och plågsam, och det går inte att säga att det var värt det.
Men gjort är gjort och det var ju en helt fantastisk naturupplevelse. Kolla bilden längst ner till exempel, min man i motljus, hur vackert?

Nästa inlägg är fortsättningen på samma utflykt, men en stund senare när solen gick ner. Magiskt helt enkelt.














torsdag 7 september 2017

Det är höst nu

Jag älskar ju hösten och om sensommarvärmen ändå ska utebli så får hösten gärna komma redan nu. Några gula löv har redan fallit och jag njuter av ännu en årstidsskiftning.

Hortensians höstfärger är helt makalöst vackra i sina skiftningar, har pressat några av blommorna och hoppas färgerna blir bra. 

Den blodröda kärleksörten blommade sent och blev inte blodröd i år. Men fin ändå såklart.

Alunroten blommar en andra omgång och jag är så stolt fastän jag knappt gjort något. Dom klarar sol, torka, övervintring utan skydd och väldigt trångt utrymme i balkonglådan. 















måndag 28 augusti 2017

Lite blandat om allt möjligt i min lilla värld

Vår årliga sensommarvistelse vid havet fick avbrytas på grund av att jag var riktigt sjuk och blev ännu sjukare där. Jag har en stor säck med tårar inombords som ännu inte frisläppts. Jag spricker nog snart.

Det är första sommaren sen jag blev svårt sjuk som jag inte kommit ut annat än i samband med vårdbesök.  

Jag upptäckte precis att jag redan är inne på säsong 4 av White Collar och att den bara har 6 säsonger. Neej ju! Det måste komma nya bra serier eller fortsättning på andra. Som till exempel Anne with an E måste komma snart! Eller New Girl! Eller den där med barnmorskorna i England på 50/60-talet. Eller Poldark. Fastän jag är sur på herr Poldark (#TeamDemelza här). Är nöjd att Trädgårdstider är tillbaka, men ack så kort säsong ju. Och Idol har jag längtat till, det blir nerviga fredagar denna höst, igen. Som jag grät på slutet av dagens avsnitt, vilken kvinna! Kolla in på play hon som sjunger Dolly Parton och som har samiskt ursprung!

En trollslända flög förbi fönstret idag! Såå söt! Häruppe på andra våningen å allt. En höstmosaikslända var det, det är fjärde gången jag ser såna sländor här hos oss. Tack!

Jag känner mig så ofräsch. För jag är det. Så fort jag tvättar håret så får jag vätskande blåsor och sår i hårbotten och så är håret lika äckligt igen som innan tvätt. Jag kan inte sminka mig eller måla naglar längre eftersom jag inte tål att ha något på huden. Klåda och eksem direkt. Och naglarna svider. Trots superdupergiftfritt. Och jag är så fåfäng, vill klä upp mig och färga hår och ha smycken, men det funkar inte. 

Jag har dålig aptit och är hungrig hela tiden. Jag har svårt att svälja och svalget känns svullet. Jag spyr lätt om jag sväljer något. Sådär har det varit sen tarmarna började krångla.

Jag älskar Keshas senaste låtar! Och Taylor Swifts nya låt! Keshas video till Praying är fantastisk, se den om ni gillar glitter, trasor och hippieöknar.

Jag gillar inte sutteränghus och falurött. Men jag googlade på falurött och insåg att det kan va fint om det är på rätt byggnad. Jag har bott i tre faluröda hus, och mitt barndomshus från 1600-talet var fint i falurött.

Jag är med i olika växtgrupper på Facebook och oj vad hetsigt det kan bli! Och upprepande. Folk lägger ut bilder på jättebalsamin varannan minut och undrar vad det är, (och kollar inte i gruppens fotoalbum om växten redan finns med), varpå 20 olika svarar "jättebalsamin" eftersom dom inte läser tråden innan dom svarar. Och ytterligare ett gäng förklarar att den är invasiv och måste utrotas. För det måste den. Men bråk blir det så fort den kommer på tal. Man får knappt tycka att den är fin. Jättebalsamin är det nya hampa. Och lägger nån ut en bild på hampa så reagerar ingen längre. 

Jag har faktiskt lyckats ta mig in på botaniskas butik efter ett vårdbesök! Den lyckan! Dumt nog utan rullstol eller rullator, så jag räckte inte så långt och höll på att ramla ihop. Nya grejen, benen bär inte. Hatar det. Men jag hann peka ut några fina växter som jag ville ha och så köpte min man dom! Blåbräken, elefantöra, njurvinda och en underbar höstanemon!

Och så fick jag se botaniskas nedre del på håll. Så fint:



Just ja, jag har lärt mig massa nya växtnamn tack vare växtgrupperna på Facebook. Men för att klara det har jag behövt stänga av resten av mitt flöde och stänga ner andra sociala medier. Sjukt liten hjärnkapacitet jag har märker jag. Gäller att rikta in mig på det som ger mest i längden.

Jag vill flytta! Jag vill bo knäpptyst. Jag vill ha en veranda. Jag vill ha ett extrarum så att min man kan greja utan att behöva tänka på att jag störs. Jag vill ha natur runtom mig! Frisk luft! Helst haaaav!

Jag vill ha ett handikappanpassat kök så jag kan ha en elrullstol och kan fixa lite mat eller hämta vatten utan att ramla ihop och krascha resten av dagen.

Jag vill bo på bottenvåning eller ha hiss så både jag och min man kan förflytta oss och grejer mycket lättare. Det var nog sista gången min man släpade grejer till ett hus vid havet. Två våningar ner och sen två våningar upp. Med en massa anpassade grejer som specialmat, luktfria madrasser och luftrenare. Mediciner. 
Han har verkligen inte kapacitet till att släpa sånt längre. Och om vi lyckas hyra ett hus igen nån sommar så måste det vara mer anpassat än dom vi hyrt hittills. Vet inte ens om det är möjligt att lyckas hitta något som funkar med alla funktionshinder jag och min man har tillsammans.

Jag vill ha ett anpassat sängbord så jag kan nå grejer smidigt utan att få nackspärr och alla möjliga spärrar man kan få. Och ett större sovrum så ett sådant får plats!

Jag vill bo i ett varmare och jämnare klimat!! Denna sommar har varit hemsk. Jag tål inte värme men jag tål inte kalla somrar heller. Jag vill ha ljumma kvällar! Å vad det är mysigt!

Snart kommer ett inlägg med solnedgångsbilder, för det fick jag se vid havet trots plågsamma symtom. Jag var så arg och ledsen och alla känslor på en gång för att vår resa blev en sån flopp, så jag krälade upp på klipporna med sjukt äckliga smärtor av varje steg bara för att få se mitt älsklingsställe på håll; en speciell och vacker klippa vid en naturdamm och så en klippavsats där vi brukade gå i för att snorkla. Väldigt dumt gjort eftersom det sliter oerhört på kroppen att göra så, men jag var desperat helt enkelt. Men solnedgångens färger var fantastiska och det måste jag ju visa här snart.

Men det här är vår balkong just nu, och sämre kan man ju faktiskt ha (nu när jag tänker efter och har klagat av mig och ligger still och har lite mindre symtom):







fredag 11 augusti 2017

Augusti skulle kunna va bättre än såhär

Om jag tyckte att våren var den bästa på många år så känns det som en klen tröst nu när augusti är så kämpig.

Det fortsätter med magsmärtor, svåra yrselattacker med illamående och migränliknande huvudvärk, svår klåda och bölder på kroppen. Svårt att gå eller sitta upp. Jag pallar inte. Är inte alls tuff nu.

Och koloskopin som jag skulle göra på den lilla braiga kliniken där jag gjorde gastroskopi måste göras på storsjukhus istället. Koloskopi är mer krävande på kroppen med fasta och laxering i nåt dygn innan, jag kommer antagligen behöva tillgång till sjukhusvård för det.

Jag ska försöka vara i nuet nu, men det är jättesvårt. Jag måste fokusera på dagen bara, här och nu, som det så fint sägs i avslappningsapparna.



tisdag 8 augusti 2017

Inlägg om svår ME

Min egen erfarenhet:

Idag är det Severe ME Day och jag orkar knappt tänka på det

Jag har en tuff period nu, kroppen är så belastad av både det ena och det andra. Igår spydde jag när jag skulle ta morgonmedicinen, för den fastnade i halsen. Jag har aldrig spytt av det förut, men fastnar i halsen gör det under perioder med astma, både av mediciner och mat.

Jag hann inte väja och diverse madrassöverdrag, lakan och bäddmadrasser fick åka in i maskin. Min man slet och jag försökte att inte spy igen. Kändes som att vara småbarnsfamilj fast jag är bebisen som spyr och inte fixar att torka upp själv.

Och då har jag det bra ändå. Om man jämför. Om man ser filmen Sykt mørkt och får en inblick i hur det är att ha den svåraste formen av ME. Där jag lätt kan hamna om jag ska va krass. Just nu vill jag va krass och beredd, för om jag väl hamnar där vill jag veta vad som väntar.  

Filmen Sykt mørkt handlar om Bjørnar och Kristine som ligger i mörker och inte har varit ute ur sängen på flera år. Filmen är stark att se men visar även lite hopp. Kristine svarar bra på en behandling och blir såpass bra att hon till slut kan lämna sitt mörka rum. Bjørnar har jag nyligen skrivit om, han är tyvärr fortfarande väldigt sjuk. 


Just nu går filmen att se med engelsk undertext på Vimeo, skriv ordet "fenomen" som lösenord: