lördag 22 mars 2014

Under ytan

Det här är så vackert.

Sue Austin är en rullstolsbunden ME-sjuk kvinna som gjort ett konstprojekt och en manifestation för att visa att det går att tänja på gränser och uppleva frihet även om man skulle vara rörelsehindrad till viss del. Man kanske bara måste tänka lite annorlunda.

Och jag vet. För när jag väl är i vattnet och dyker så mår min kropp bra. Jag kan röra mig på ett helt annat sätt och kroppen blir inte utmattad. Varför det kan vara så kommer jag att skriva om lite längre fram, men kortfattat kan jag säga att det händer en hel del i kroppen som påverkar mitt sjukdomsförlopp positivt när jag dyker. Inget som håller i sig, men inte heller något som förvärrar sjukdomen.

Så, bara jag får förskrivet en rullstol så att jag kan transporteras till havet så ska jag nog kunna dyka lite igen till sommaren. Förra sommaren körde min man mig så nära havet det gick, men det lilla jag var tvungen att gå tog ändå på krafterna.

Nu hoppas jag riktigt hårt att min läkare lyckas hitta en ny arbetsterapeut som vill lika mycket som jag att jag ska få njuta lite av livet. Och jag vet att det finns såna därute för många andra med ME har fått förskrivet rullstol utan problem, och en del har t o m högre funktions- och aktivitetsnivå än mig.

Tänk att det ska va så svårt ibland.

















Läs mer om Sue Austin HÄR. (Där även bilderna är hämtade från)

Här är ett klipp med Sue när hon berättar om projektet och även visar undervattensfilmen:


(Om du inte får upp ett klipp så kan du kolla HÄR.



2 kommentarer:

  1. åhh vad häftigt!!!
    Tänker på dig! och håller tummarna för att du får hjälpmedel!!! *krama*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Joanna!💕💙💕Kram

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!