lördag 12 april 2014

En knut i taget

Det känns oerhört skönt att jag äntligen orkar knyta lite makramé igen. Jag älskar ju att skapa och arbeta med händerna. Jag kan sitta upp några minuter och med hjälp av kuddar under armarna så går det att knyta en liten stund. Några rader åt gången, men sen måste jag vila horisontellt. Men några minuters knytning om dagen funkar helt okej nu.

Det känns absurt att bli så utmattad av att göra en så enkel sak. Men mjölksyran kommer direkt, i hela kroppen, och tester har visat att vi med ME har 20 gånger mer mjölksyra än normalt. Utan ansträngning.












Det som är bra med att knyta är att jag inte behöver tänka, det är rogivande och går per automatik. Och eftersom hjärntrötthet är en av huvudsymptomen vid ME så är det bra med en aktivitet som inte tar så mycket kraft.

Mer om hjärntrötthet i nästa inlägg, jag kommer att lägga ut ett par klipp som förklarar det kanon!
Stay tuned!

3 kommentarer:

  1. Åh så fint det blir! Underbara färger - och en lycka att kunna skapa. Om än i annat format än vi drömmer om.
    Min kommentar på förra inlägget försvann visst (jag är inte sams med Blogspot, blir bestulen på kommentarer när jag läser via telefon) men jag skrev nåt om glädje över vänträff och hopp om sköna träffar med musik och samvaro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Missar en och annan knut, men har bestämt mig för att bejaka min hjärntrötta sida och stå för den, så vissa defekter i arbetet får helt enkelt vara kvar som symbol för sjukdomen : )
      Jag är definitivt inte heller vän med blogspot och hittade din kommenta för förra inlägget av en slump, så nu är den med : )
      Kram❤️

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!