Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till Open Medicine Foundations donationssida för att kunna skänka en slant till biomedicinsk forskning om ME!

tisdag 22 april 2014

Jag hoppas innerligt att detta ska funka tillsvidare

Idag vaknade jag med salt i håret och med salt på huden, kände mig som en surfhippie med dreads på väg till stranden i jakt på nya fantastiska vågor (hade kvar en del kokosolja i hårbotten som jag smort in hårbotten med för några dagar sen. Då kanske ni förstår dreadsscenariot). Kom snabbt på att så inte var fallet, men var glad över att eksemet hade lugnat sig avsevärt av att jag fick lite sol och salt bad igår. Det kändes otroligt skönt. Svårt att beskriva den plågsamma känslan av att det brinner konstant i huden.

Men MEn tog stryk, den sammanlagda ansträngningen igår med att komma ut till havet, sola en liten stund och att ta ett dopp tog på krafterna. Det är ju trots allt bara en dryg månad sen jag kraschade rejält. Så det är små steg som gäller nu även om mitt sinne är otåligt.

Kändes rätt oöverstigligt att behöva ta sig iväg på ljusbehandling idag, men huden behöver det och jag försökte ta det riktigt försiktigt. Sjuktaxin hämtade mig vid dörren, hjälpte mig nerför trappen och in i bilen. Sen gick jag i slowmotion med rullatorn från taxin upp till avdelningen där jag blev ljusbehandlad i 10 sekunder och därefter insmord med mjukgörande kräm (tack o lov för underbara sköterskor och deras vårdande händer).

I väntan på taxi som skulle ta mig hem så lyckades jag titta in i några affärer som ligger bredvid sjukhuset, och det funkade någorlunda tack vare min slowmotionjargong. Jag har nämligen längtat så efter att kunna köpa lite blommor, jag kan ju stirra hur länge somhelst på vackra blommor, och min blick föll på en enorm ros i blomsteraffären som jag bara var tvungen att köpa med hem. Det blev även lite kryddväxter som jag vet att min man önskar sig. Får se om vi kanske lyckas göra balkongen till en kryddbalkong i år, det vore väldigt mysigt.

Nu hoppas jag att ljusbehandlingen kommer att funka, inte bara med att ge sig iväg två gånger per vecka i ett par månader, utan också att huden och immunförsvaret kommer att tycka att det är okej (låter som att dom är känsliga personligheter, haha). Immunförsvaret både vill ha och inte ha sol, den är rätt obeslutsam. D-vitaminet gör gott men triggar samtidigt infektionerna i kroppen, så det är hela tiden en balansgång.

Det vore så innerligt skönt om det funkade, det gjorde det förra våren iallafall. I år är jag däremot märkbart sämre (jag försöker ta in det, men det är rätt tufft) så det är inte alldeles självklart. Men nu prövar vi.



















4 kommentarer:

  1. Slowmotion är en bra melodi. Jag hoppas så att det ska hjälpa dig när det nu blev lite för mycket. Känner igen det där "när jag nu ändå är här vill jag passa på..." Konstigt vore det om vi inte tänkte så när vi väl kom ut.
    Kram och bless

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, passa-pået kom över mig när jag lite senare hamnade på badrumsmattan och tryckte i lite i tvättmaskinen. En helt onödig lust att torka av tvättkorgslocket kom över mig och jag haffade första bästa våtservetter och gjorde det. Ska inte ha på mig glasögon nästa gång jag kryper i dom krokarna, haha ; )
      Kram kära du!

      Radera
    2. Även om det kanske inte var läge att du började städa igår, så är våtservetter en utmärkt uppfinning som sparar kraft. Kram

      Radera
    3. Ja, kanonuppfinning! Styrkekram till dig ❤️

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!