tisdag 15 april 2014

Jag kom hem med en blomma och ett välfyllt hjärta

Som sagt, många intryck igår och en hjärna som stängde ner ganska omgående.

Otroligt mycket folk, besöksrekord var det. Dessutom var det ju till stora delar folk som jag känner och som jag sällan träffar, men längtat nåt så hejdlöst efter, så ni kan tänka er all känslostormning förutom ett overload av ljud och ljus.
Redan på plats kände jag att benen hade svårt att bära, jag hade rullatorn, så jag höll mig säkert i den. Jag vinglade till flera gånger men förutom rullatorn så var det så mycket folk att jag knappt riskerade att ramla. Tack och lov för att jag inte har agorafobi eller klaustrofobi. Jo lite klaustrofobi men här var det bara mystrångt.

Märkte ganska snart hur mitt tal började sluddra, inte konstigt alls med tanke på att jag sparar in på det i vanliga fall. Här hemma händer det att vi kommunicerar med sms dom dagar det är riktigt illa.
Men nu blev det ju en anstormning av hälsningar, vilket ju ändå var helt underbart. Jag sluddrade tillbaka nån slags hälsning men märkte att det jag egentligen ville ha sagt inte ville leta sig fram. Nämligen att jag var minst lika glad över att se dom som dom var att se mig och att jag vet att dom också fick kämpa och planera en hel del för att kunna komma dit. Det kanske inte syns utanpå så påtagligt som med mig när jag kom med rullator, men livet är rätt stressigt för de flesta.

Precis när vi kom fram till möteslokalen så möttes jag och min man av en underbar mötesvärd som hade förberett två platser till oss inne i ett mörkare rum men med glasfönster ut, som dessutom är elsanerat och doftfritt där vi med kemisk överkänslighet kan sitta. Mötesvärden hade i ett par veckor innan planerat och kollat var bästa vrån skulle vara och så hade han förberett en vilstol som jag kunde ha helt nerfällt. Det var räddningen kan jag säga, hade jag inte haft möjlighet att lägga mig ner så hade jag blivit kraftigt försämrad under flera veckors tid.
Min man hade med ett tjockt överkast till mig också, eftersom jag lätt får frossa. Så där låg jag nerbäddad och med utsikt över hela menigheten. Ljuvligt. Grät gjorde jag. Så fint var det. Så tacksam var jag. Är fortfarande.

Precis vid mina fötter som nådde glasväggen hade någon dekorerat med en tulpan som var nerstucken i en mikrofonhållare (vi har svarsmikrofoner lite överallt för dom möten då vi har bibelstudium, då alla kan delta). Jag vet inte vem som hade lagt den där men det gjorde min utsikt extra fin förutom alla vackra människor ute i resten av lokalen.

Högtiden i sig bestod av en öppning med en lovsång och en bön, sen följde ett tal som handlade om kvällsmåltiden och symboliken i det, och hur vi nästan tvåtusen år senare fortfarande berörs av det.
Jag hörde sporadiskt fram till dom sista tio minuterna, då började hjärnan vakna igen. Men det sporadiska räckte gott och var fint, tänkvärt och andligt berikande.
Efter talet följde en kort ceremoni med bröd och vin som skickades runt som en påminnelse av vad Jesus död betyder för oss. Det hela avslutades med ytterligare en lovsång och en bön.

När mötet var slut fick jag världens kram av en kvinna som jag aldrig träffat förut och som heller aldrig varit med på en åminnelse heller. Hon sträckte sig efter tulpanen och sa att hon hade funderat en lång stund på vem som skulle ha blomman, för hon tyckte att någon skulle ta med den hem. Och hon bestämde sig till slut för att jag skulle ha den.
Det där var stort kan jag säga. Jag blev så överväldigad och rörd samtidigt som jag kunde tänka mig hur många somhelst på plats som var värda att få en blomma. Damen som gav mig den till exempel, eller min tappra vän Gittan som knappt orkade sitta upp. Men det var ju inte läge på att bestrida den saken där och då, för den gesten kändes som en symbol för hela kvällen. Bestämde mig helt enkelt för att ta emot den å allas vägnar som tappert och trots ålderdom eller krämpor av olika slag hade tagit sig dit.

Vilken kväll!











8 kommentarer:

  1. Så fint att läsa! Gläds med dig!

    SvaraRadera
  2. Fin beskrivning Mireille ❤️ Kände samma sak, underbart att kunna vara med

    SvaraRadera
  3. Så otroligt fint beskrivet. Sån otroligt fin kväll. Så otroligt fint att se dig. Så otroligt fin du var. Är.

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!