tisdag 1 juli 2014

Jag kunde köra ända fram till krusbärsbusken, den jag spanat in från balkongen i flera månader nu

Jag är med elrullstol. Sen november har jag kämpat för detta, och lyckan är total. Kroppen är däremot rätt mör. Helt nya muskler som ska parera när man kör omkring och vädret passade på att vända lagom till min premiärtur, så det gäller att klä sig rätt. Det trodde jag att jag gjorde, men här ligger jag nu med frossa och feber.

Idag kunde jag rulla ända in i glasögonbutiken för att få mina nya bågar justerade. Grymt. Jag vände smidigt utan att fälla ner ett endaste ställ.

Om några dagar så åker vi iväg på en stor sammankomst som vår församling är med på varje sommar. Jag har aldrig missat en sån, och tänker inte göra det i år heller. Men denna gång blir det mycket smidigare med allt eftersom jag nu har rullstol. Troligtvis så tar vi bara med den manuella transportrullstolen, det blir för stressigt att tänka igenom hur vi ska få med elrullen, men det kommer avlasta nåt enormt eftersom avstånden dit vi ska är så långa. Sammankomsten är i Malmö, på Malmö Arena och förra året var en plåga att förflytta sig från bil till sittplats.
Denna gång är vi dessutom rustade med en ännu bättre vilstol än förra året, en som jag kan ligga ner i helt, som ger total vila för både kroppen och hjärnan.
Vilstolen är en present från kära vänner och vi är så otroligt tacksamma för den!
Jag är också väldigt tacksam för att min läkare hjälpte till att skriva en bra remiss för mina hjälpmedel, för sammankomsten var en av dom saker jag skrev till henne att jag skulle vilja ha rullstol till.
Sen hakade min nya arbetsterapeut på väldigt fint och tillmötesgående, hon har gjort ett fantastiskt jobb för att jag ska hinna få nån form av rullstol innan sammankomsten.

Jag får berätta mer nån annan dag om hur det går med elrullen, och återkomma med hur det gått att rulla fram bland tusentals delegater på sammankomsten utan att köra på alltför många fotknölar.
Min man börjar få in vanan nu och kan bedöma avstånd, men som tur är har jag en liten handbroms om vi skulle flyga fram för fort i folkmassan.
Jag kommer helt klart ha på mig högklackat, bara för att jag kan, och om någon undrar varför jag sitter i rullstol så kommer jag att peka på skorna och hoppas på att dom förstår ironi.
Sen kan jag maila dom den riktiga orsaken i efterhand istället. Känns som att jag vill njuta och prata trevliga saker när jag är där, det blir ändå bara fel om jag helt kort (med femtusen pers runtomkring) ska förklara varför jag hamnat i rullstol.

Häromdagen fick vi fint besök bakom huset av Bambi, och idag kunde jag köra dit själv över gräset. Det var en liten frihetskänsla i det vill jag lova.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!