lördag 19 juli 2014

På kyrkogården

Häromdagen kunde jag träffa en mycket kär vän över en fika. Jag tog elrullstolen och åkte genom det jag förr om åren hade som favoritpromenadställe, nämligen kyrkogården. Inte för att jag nån gång mått bra rent fysiskt av dom promenaderna, hur lugnt jag än gick, men mentalt var det riktigt befriande. Det är inte helt självklart med elrullen heller märker jag, det tar på kroppen att skumpa omkring, men jag kommer nog snart att lista ut hur mycket jag orkar åt gången utan bakslag.

Tårarna rann både av glädje att äntligen kunna komma ut på egen hand och njuta av alla vackra blommor och träd, men också av sorg över vinterns stora förlust när svärfar gått bort. Jag kan fortfarande inte fatta att han är borta. En så stark man.

Det behövdes gråtas och mediteras.
Och det känns så skönt att göra det i en minneslund omsluten av höga träd och med små minnesstenar täckta med blommor i det gröna gräset. Äntligen kan jag komma dit nån gång ibland.

Min fina vän som jag fikade med erbjöd sig att tvätta mitt hår när jag inte orkar göra det själv och när hemtjänsten inte funkar. En sån otroligt fin gest, speciellt som hon själv inte är så kry. Men bara tanken är så fin och tröstande när man har haft det så kämpigt med den biten i ett par år! Kärlek!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!