Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

måndag 14 juli 2014

Under ytan på ett andetag

Längtade hela vintern, men tvivlade. Hoppades men ville vara beredd på det värsta.

Skulle jag kunna komma ut till vårt paradis igen? Skulle jag få uppleva känslan av tyngdlöshet och att kunna röra mig fritt utan att kroppen blir utmattad?
Det kändes omöjligt. Jag kunde knappt ta mig till toaletten för egen maskin under ett halvår.
Jag låg i ett mörkt rum 23 timmar per dygn för att alla ljus- och ljudintryck tog på krafterna. Som om jag hade sprungit ett maraton.

Så kom våren och jag kunde äntligen sitta upp lite grann i taget. Jag kom ut till vardagsrummet, kunde se en kort snutt av en lugn film utan att försvinna bort i hjärndimma som även försvagade varenda muskel i kroppen.

Men jag var ändå väldigt skör.
Det kändes så tungt.
Jag längtade ut till blommorna och himlen. Till havet.
Försiktigt kunde jag nå små mål, att komma ut på baksidan av huset och nå vitsipporna som jag sett från vår balkong.
Jag plockade en bukett för att ta med mig våren in.

Vi kom till vårt paradis på vår bröllopsdag i mars.
Lyckan.
Vi åt räkor och tittade ner i tången och havet. Det var vindstilla och jag vilade i vilstol en liten stund.
Men krafterna varade bara nån timme och väl hemma var det sängläge igen. Det kändes omöjligt att kroppen nånsin skulle orka komma ut i havet och under ytan.

Så kom värmen och jag kom ut till havet en dag. Kroppen var helt klart sjukare än förra sommaren. Jag hade hjälpmedel nu för att ens kunna ta mig fram. Det blev så påtagligt och det kändes så sorgligt.
Jag tog ett dopp i mitt älskade hav för att lindra mina eksem, men immunförsvaret sa emot. Jag fick feber som varade i flera veckor.
Jag blev så ledsen, skulle det fortsätta vara såhär?

Det gick till slut. Ord kan inte beskriva min lycka över att äntligen kunna komma i. Få känna känslan av att orka röra mig. Se världen. Bli omsvept av vattnets och saltets mjukhet. Få syre till blodet och som väcker hjärnan.
Få vara frisk om än för en liten stund.
Ta semester från sjukdomen.
Promenera under ytan hand i hans med min kärlek, runda en klippa som jag omöjligt skulle kunna gå om motsvarande lilla sträcka var på land.
Se livet under ytan där blåa och lila maneter flyter förbi i slowmotion.
Hämta en lila sjöstjärna på bottnen och känna dess taggar suga sig fast i min hand.
Hålla en havsnål i handen, känna dess rörelse och smidighet. Liv.
Dyka ner med fiskarna, känna mig som en av dom.
Hamna mitt i ett självlysande sillstim som far fram unisont.
Glida fram mellan små skogar av alger och tång som för tankarna till rymden och Örnnebulosan.
Se flera meter ner med klar sikt i världens största akvarium!

Överväldigande.
Tacksam.
Jag möter en vinter mycket lättare nu. Här och nu och för stunden tar jag mig igenom plågsamma stunder. Jag sparar minnena och lever med dom tätt intill mitt hjärta.





















































2 kommentarer:

  1. Beautiful photos! I would love to go snorkeling or scuba diving!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thank you! I hope you can some day!❤️

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!