Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

fredag 12 december 2014

Grisar, klockor och nittiotal

Längtar så, saknar det. Att krama och gosa med ett husdjur.
Det gör så ont att inte kunna vara i närheten ens av något som är så underbart.
För det blir ensamt i sjukbädden på dagarna när mannen är på jobbet. Tomt och livlöst mellan hemmets väggar. Jag som alltid haft huset fullt av goda vänner som kommit och gått. Nu klarar inte kroppen det.

Allergi. Fy vilken tråkig grej. Och att inte bara va lagom allergisk så att man kan ta lite medicin och hälsa på en katt i fem minuter. Eller ha en sån där hund som "min brorson/svägerska/dotter/kompis/kollega är jääääääätteallergisk men tål den här fantastiska rasen!"

Vi snackar allergi där jag måste tvätta kläder på momangen när jag kommit innanför dörren, utan att sätta mig i soffan först ifall jag suttit på ett fik i en soffa som en katt- eller hundägare suttit i. Om min hud kommer i kontakt med allergener blossar det upp blåsor som inte lugnar sig på flera dagar. Det brinner och svider som om jag gnidit in mig med nässlor.

Gissa om allergin blev sämre i takt med att MEn blev det. Och får jag en allergisk reaktion blir MEn ännu svårare. Det blir flera dagars sjukdomsförsämring av det.

Jag har haft gris. Henne tålde jag minsann och hon är det finaste djuret jag någonsin träffat. Oerhört kramgo, tillgiven, klok och väldigt rolig. Jag hade henne inte så länge tyvärr, det passade inte med det jobb jag hade då. Men det känns som att jag hade henne jättelänge för vi knöt an väldigt fint. Jag var ju väldans trött på den tiden också, och hon vilade och sov jämt tillsammans med mig. Jag vet inte hur det gick till, men på väldigt kort tid så lärde hon sig att hoppa upp i sängen och envisades med att dela kudde med mig. Starkt tryne puttade bort mig om jag försökte lägga beslag på den.

Nittiotal. Oj alltså, vilka minnen. Jag jobbade som slussvakt när jag hade Ebba, och jag bodde i min röda slussvaktarstuga i ett litet samhälle i Dalsland som senare blev inspelningsplats för filmen Dancer in the Dark. Min sluss är inte med i filmen, men kanalen är med och slussarna ovanför min station. Oerhört vacker omgivning! Jag skulle kunna skriva en bok om mitt liv däruppe i dom dalsländska skogarna. Så mycket roliga minnen och roliga anekdoter från mitt liv som slussvakt och grisägare. Jag var även brovakt vid en rätt hårt trafikerad väg, och det var minst sagt äventyrligt när jag t ex plötsligt hörde ambulanssirener en bit bort och visste att dom var på väg mot bron och det enda sjukhuset i landskapet. Det var ju inte bara att fälla ner bron hur snabbt somhelst när småbåtarna ringlade förbi lite slött. 

Men jag gillade den där stressen och spänningen, även om inte min kropp gjorde det. Jag hade t o m en säng i den lilla slusskuren för att kunna sova mellan slussningarna. Ibland kom det bara en liten vilsen tysk kanotist som ville igenom, vilket tog en halvtimme. Ofta hann det precis dyka upp en ny kanotist när jag precis börjat fylla på vatten i bassängen. Bara att börja om från början igen när jag var färdig med den första. 

Jag var helt klart inne på mörkgrönt som ni kan se. Och att ha Swatch-klocka.




6 kommentarer:

  1. Sluss- och brovakt är inte fy skam på sitt CV (vad nu en ME patient skall med ett CV till?)
    Grisegare (dvs grisägare) hade gjort sig på vilket cv som helst 1890, faktiskt sluss och brovakt med. Kort sagt: du är en härlig Anakronism!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar jag hade haft bättre kläddvett då, typ just 1800-talskläder, istället för cykelbyxor och oversize-tisha och vit Reebok. Tur vi träffades efter det. Eller ja, nä, vi träffades ju då fast inte. Kanske därför vi missade varandra på M&S bröllop, för att mina cykelbyx-Reebok-vibbar lyste igenom? Hursom så förlovade vi oss på sjuårsdagen av att vi inte träffades, och nu inser jag att jag borde blogga bara om det. Puss älskade make!

      Radera
  2. Tänkte spontant att tur Du inte blir allergisk å mår sämre av mina kramar här i bloggen... vi skulle absolut inte kunna umgås i verkliga livet då jag lär ha hund & katthår på mig hur noga jag än skulle vara.
    En gris har jag aldrig haft, de ute grisar jag träffat luktar dock så jag får känning av min allergi...
    Slussvakt & brovakt låter spännande å stressigt.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur vi har cyberkramar! Skönt att du har djur att omge dig med, det är ju så underbart. Min lilla Ebba luktade ingenting, men så var hon ju innegris också. Allergifri kram på dig!❤️

      Radera
  3. Snacka om gullegris!
    Själv har jag ju så många djur det bara går (11 just nu) och skulle så himla gärna ha åtminstone dubbelt upp, men då måste jag bli rätt mycket friskare och det låter liksom vänta på sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja en hel gård vore underbart!

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!