Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

onsdag 21 januari 2015

När nåt oväntat inträffar

Hur mycket pacing (jämn fördelning av aktivitet/vila) man än tillämpar så går det ibland inte att planera in allt, speciellt inte om en tragisk oförutsedd händelse inträffar. Och tragiska saker tar enormt mycket energi från en frisk person, så hur mycket mer märkbart blir det då inte när man redan har ett rätt kasst batteri som inte laddas som det ska.

En kär vän till oss och till en stor del av vår vänskapskrets gick bort förra veckan. Hastigt, tragiskt och orättvist. Döden är alltid tragisk och orättvis. Men det kändes ännu mer nu.

Jag är rätt tagen. Fysiskt. Orkar ingenting. Vi har gråtit tillsammans, och vi pratar om sorgen. Ett måste, men det tar också på krafterna.

En väldigt fin människa har lämnat oss, en person som var varm, empatisk, stöttande och uppmuntrande, en klippa för väldigt många.

Jag har ett starkt hopp och det är att det kommer en dag då detta blir ett faktum:

"Han skall torka varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer. Det som en gång var är borta.”

-Uppenbarelseboken kapitel 21, vers 4

Jag längtar.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!