fredag 6 februari 2015

Varför blogga om sjukdom och elände?

Lånar några bra frågor från en medbloggerska som i sin tur lånat det från en norsk medbloggerska, båda med ME. "Varför blogga om ME?"



* Hvorfor valgte du å blogge om din egen sykdom?

Jag var väldigt tveksam först. Hade bloggat innan om min design och mitt jobb, men när jag blev försämrad och inte längre kunde jobba så började jag tveksamt skriva mer om hälsan och min drastiska försämring. 

Men så kände jag att jag själv fått så mycket av andra bloggare som skrivit om ME, jag behövde igenkänning speciellt som det var så nytt för mig med denna diagnos och väldigt chockerande att det inte är något som bara kommer att gå över. Jag hade ju blivit dignosticerad med utmattningssyndrom innan och det går ju att sakta men säkert återhämta sig från någorlunda bra, men jag blev ju bara sämre.

Jag googlade på ME och hittade några bloggoaser som räddade mig och som gav mig nåt slags hopp. Kanske inte om att bli bra, men att det finns fler som står ut med vardagen inom hemmets fyra väggar. Eller ja, står ut... Men man hittar sätt att stå ut. En dag i taget.

Så för ett år sen började skriva på denna nya blogg, men i början märkte jag att det tog väldigt mycket kraft, så nu skriver jag mer sparsamt.

Det känns också lite som "jag bloggar, alltså lever jag". Och så får jag ur mig en hel del tunga tankar och frustrationer, men påminner mig också om det jag har som är fint och bra. Jag kan bläddra tillbaka och minnas att "just ja, jag kunde plocka en vitsippa i våras, det gjorde min dag!"

Slutligen, jag vill ju såklart att andra ska få hjälp eller stöd i mitt bloggande. Jag vill att fler ska uppmärksamma sjukdomen och kronisk sjukdom överlag, sprida empatin och förståelsen. Tillsammans blir vi faktiskt starkare.


* På hvilken måte hjelper det å dele personlige erfaringer og opplevelser med andre?

Man blir ju tokig annars. En del kan nog tycka att man riskerar att gräva ner sig ännu mer i sin sjukdom, men jag säger tvärtom. Med ME kommer många olika symptom, hela kroppen är påverkad och det kan behöva avdramatiseras lite ibland. Igenkänning gör att man slappnar av, kan acceptera och härda ut. Man härdar ut ihop. Känner med varandra och kramar om varandra i tanken, och det lugnar en redan stressad kropp.
 

* Hva er det som er vanskelig med å dele noe så personlig med andre?

Att man lätt kan bli dömd: "Varför gör du inte såhär..?". 
Jämförandet: "Jag vet en med ME som kan...". 
Vissa känner missunnsamhet:
"Jag önskar också att jag kunde vila hela dagarna!" 
"Jag vill också kunna åka till havet sådär" (då kanske jag kommer ut sju gånger en hel lång het sommar och får influensasymptom efter varje utflykt. Och har varit instängd en hel vinter och nerbäddad 23 timmar/dygn) 
"Varför orkar du göra det eller det men inte umgås med mig?"(folk som läser in helt fel i bilder man lägger ut, en kvart vid havet kan verka som en fantastisk dagslång utflykt).

Och att ibland faktiskt mötas av tystnad när man mår som värst. 

*Har du opplevd noe negativt?

Jag har haft tur, dom som hittat min blogg ger mig mycket positiv feedback och kärlek, och det överväger det negativa eller vanskliga med att skriva såhär.

* Hvorfor velger man å brette ut sin egen sykdomshistorie ikke bare for familie og venner, men også for totalt fremmede mennesker?

Jag vill hjälpa andra. Jag vet att andras berättelser kan få folk att tänka om, lära sig nytt, vara mer försiktiga och faktiskt rädda liv.
Jag vill ge ringar på vattnet. Jag vill att om möjligt hindra någon från att gå samma omvägar som mig för att få rätt diagnos och behandling.

Men jag vill också berätta att det går att leva med en tuff kronisk sjukdom och att ljusglimtarna finns men att man kanske ser dom ur andra perspektiv än innan. 

4 kommentarer:

  1. För mig som nära anhörig är det oerhört värdefullt att läsa om hur andra ME-sjuka har det. Så fortsätt att blogga och sköt om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Skönt att veta, och underbart att du som anhörig orkar/vill sätta dig in, det är inte självklart! Kram❤️

      Radera
  2. Så bra! Denna blogg är fin och viktig. Å dä ä du mä. Kram<3

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!