Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

måndag 9 mars 2015

Har du sett dig gråta nån gång? Gör det.

Det här blir ett väldigt ärligt och utlämnande inlägg. För några dagar sen hade jag lite mer krafter och kunde sitta upp en stund i sängen, lyssna på lite musik utan att få tinnitus eller bli så utmattad att jag hamnar i paralys.
Och då var det som om kroppen orkade sörja och släppa lös på en hel del känslor jag burit på länge. Förutom det vidriga att vara så sjuk att jag måste bli skött av min egen man och hemtjänst, så finns det en hel del ilska som vill komma ut. Många års ilska. Och nu kom det. Och det är inte färdigilskat än, det vet jag.

Denna dag gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag tog bilder på mitt ledsna, gråtande, arga jag. Testa det om ni inte gjort det någon gång. Tro mig, man får sån respekt. Det här är ju en människa som behöver tröst och medlidande. En person som du ska vara snäll mot och lyssna på.
Jag har ju mest lyssnat på andras ledsenhet och känslor, och ofta har min egna känslor fått stå undan för andras. Hur snällt är det?

Jag gillar inte att se bilder på mig själv, bara så ni vet. Men jag övar på att uppskatta mig själv, och den här gången gick jag ett steg längre, jag blottade mitt innersta och lät till och med blixten slå på ibland, värsta tänkbara.

Och nu visar jag det här, det kändes bara som att jag behövde göra det. För efter den här dagen släppte något, jag lärde mig något nytt om mig själv och jag tror jag kommer vara lite mer rädd om den gråtande personen på bilden i fortsättningen.








18 kommentarer:

  1. Ja, den personen får du vara rädd om. Den allra viktigaste personen i ditt liv. Ibland glömmer vi det. Tack för din ärlighet! <3

    SvaraRadera
  2. Du är modig, min hustru! Och mycket stark!

    SvaraRadera
  3. Sara Boberg10 mars, 2015

    Vet du!! jag blev så glad när jag läste detta och såg bilderna!! Låter jätte konstigt kanske men jag tror att du har så mycket inom dig som måste ut. Du Mireille måste få ta plats och inte tänka på alla andra hela tiden. Du måste vara rädd om dig som du skrev och du måste värdesätta dig själv. Många "måsten" men nödvändiga "måsten" . Vi ÄR så mycket mer än våra tankar och känslor....låt Mireille få komma fram. Till slut vill jag berömma dig för detta "vågade" steg att visa dig på bild i denna situation. Mycket bra gjort. Stor kram från Dalarna <3

    SvaraRadera
  4. Mycket starkt och modigt av dig att visa upp din ledsamhet. Jag tror att du är på rätt väg som vågar känna och släppa ut den ilska och sorg du har inom dig och jag blir glad när jag läser att du ska vara mer rädd om dig. Du är viktig för många <3

    SvaraRadera
  5. Det är mycket rörande att både läsa och se bilderna här.
    Jag kan inte hitta de rätta orden för att beskriva känslan jag får. Men jag vet att det är en nödvändig resa du gör. Det att lära känna sig själv, att lära sig att älska sig själv.
    Jag är inne på en liknande vandring. Det är inte alls bekvämt, men det går liksom inte att hindra... Det finns ingen återvändo...
    Tack för att du delar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack <3 Önskar dig lycka till på din vandring, små små steg, och sen, mer frihet <3

      Radera
    2. Bytte till "rätt" namn nu.
      Så du vet vem jag är ;)

      Radera
    3. Ah, ok David! Tycker du gör det bra, du uttrycker dina känslor och öppnar upp, något som tyvärr kan va ännu svårare för män att 'få' göra i dagens samhälle. Kram <3

      Radera
    4. Tack Mireille <3
      Det finns ju inget annat sätt!
      Förutom möjligen att fortsätta fly eller blunda :/

      Radera
  6. Riktigt & rätt! Gråt ut skiten!
    /benke

    SvaraRadera
  7. Jag är superimpad och funderar lite på varför vi så lätt får för oss att vi inte skulle vara till vår fördel om vi visar oss sanna. Snacka om tankevurpa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! <3 Ja, man undrar. Jag tror vi behöver öva oss på att sörja och gråta tillsammans dessutom. Jag inbillar mig att dom gör det mer där nere i Sydeuropa där jag kommer ifrån. Bara det att man har gråterskor på begravningar. Väldigt speciell grej, som jag inte vet så mycket om, men nu ska jag kolla upp fenomenet lite mer.

      Radera
    2. Fanns inte så mycket fakta om det, verkar vara olika i olika kulturer, får höra med pappa helt enkelt. Konstig grej såklart, att betala för, eller få betalt för, men är nyfiken till ursprunget.

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!