torsdag 18 juni 2015

Jag är så otroligt less men orkar inte sammanfatta allt

Jobbigt att vara ständigt sjuk.
Ingen semester i sjukdom.

Jag missar sommarsammankomsten för första gången i mitt liv.
Gråtit floder senaste dagarna för det.
Och då svider eksemen. Så jag håller inne också, och då får jag ont i käkar och nacke.

Astma som gör mig tungandad så fort jag vaknar. Slappnar inte direkt av i kroppen av det heller.

Sommarsammankomsten är i Stockholm som jag ä l s k a r. Sammankomsten är nordisk för första gången på jag vet inte hur länge. 50 000 gäster beräknas komma från hela Norden; Sverige, Danmark, Norge, Grönland, Färöarna och Island. Jag som älskar att träffa nytt folk och knyta nya kontakter!

Vet inte vad jag ska säga om kylan. Den är ju piss såklart. Men jag tål inte högsommarvärme heller, så jag fasar för det också. Sommaren 2013 var okej, jag backar gärna bandet dit, jag var ju dålig då med men kunde fortfarande gå utan hjälpmedel och så kunde jag sola på klipporna och eksemen läkte fint av det.
Jag orkade köra själv en kortis till havet eller till ett fik och mysa med vänner.
Nån gång ibland. Värmen var alldeles lagom. Vi hyrde favoritstugan på favoritön.

Sen blev jag bara sämre och sämre.
Den sommaren gjordes det stambyte hemma hos oss och jag undrade hur min kropp skulle orka med. Det gjorde den inte. Vi kom hem från evakueringslägenheten i september och i november kom en sjukgymnast hem med en rullator eftersom benen hade börjat vika sig. Hjärndimman blev värre och värre och jag hamnade som i ett obeskrivligt töcken.

Just ja, evakueringslägenheten var rök, fukt- och mögelskadad. Jag är ju allergisk mot mögel. Vi flyttade två gånger, sen gav vi upp. Det fanns inga bra evakueringslägenheter.

Det blir så splittrat nu, mitt inlägg, men det är så min hjärna är nu.

Kläderna i min garderob.
Grät över dom också härom dagen. Ytlig grej kanske, men hälften är sydda och designade av mig och ett minne av hur verksam jag kunde vara för några år sen. Hur vansinnigt kul det var.
Jag kommer ut på fingrejer några gånger per år nu, och klänningarna hänger på rad till ingen nytta. Jag som älskar mode och sömnad, att klä upp mig om så bara för en liten fika.
Fina kläder gör ont och svider och kliar.

Va gnällig jag är. Men jag behöver nog gnälla av mig. Trött på präktig positivitet.
Men jag har det inom mig, jag vet en massa fint i livet också. Så mycket fint att vara tacksam för!

Måste gnälla lite till. Doftöverkänsligheten slog till förra sommaren. Ny grej för mig. Helt sjuk grej. Jag känner dofter man inte ska känna.
Folk tar mig i hand och tvålens doft hamnar på min hand och dunstar inte på flera timmar. Känslan? Som om någon tappat en parfymflaska i golvet. Sån billig snabbköpsparfym. 

Sen är jag oerhört utmattad av att återigen ha varit på vårdbesök, andra denna veckan. Och på måndag ännu ett.
Tre inom en vecka, ett måste för att göra ett lapptest på ryggen som visar om jag är kontaktallergisk mot vissa kemikalier.
Jag gjorde ett sånt test för ett och ett halvt år sen, men som avlästes fel på några ställen. Fyra ämnen blandades ihop i märkningen. Så då skulle jag få göra nytt test på dom fyra.
Men det har jag helt enkelt inte varit i skick till, förrän nu. Fast på håret.

Nervös vecka eftersom ett av testerna är på en tillsats som används vid tillverkning av gummi, både syntetisk och naturlig. I allt nästan med andra ord. Dessutom går det knappt att få reda på tillverkningsprocessen i såna material.
Min madrass, våtdräkten, öronpropparna, skumgummi som finns lite överallt, sladdar, sulor, elastiskt resår i underkläder (i princip hela bh-n), alla elastiska kläder osv osv osv. Jag o r k a r inte. Jag vill inte veta. Jag vill inte heller tänka på alla fattiga som dör pga dessa gifter i tillverkningsfasen. Om jag kan få kontaktallergi av att ha kommit i kontakt med det lite då och då, hur stor är inte chansen att dom som jobbar med framställningen blir svårt sjuka. Och dom blir ju det. Men det är ingen som orkar gräva i det. Eller stoppa det. Det går inte.
Visste ni att vi börjat få miljöflyktingar som inte kan bo kvar i sitt land pga all miljöförstöring? Så illa är det!

En av dom andra testlapparna är på det verksamma ämnet i både min astmamedicin och mina allerginäsdroppar. Som är det enda som lindrar någorlunda vid pollensäsongen.

Ytterligare en annan är på lokalbedövning, tandläkarbedövning.
Hur gör man om det inte går? Jag ska få det på måndag, om jag nu tål det, för att ta hudbiopsi på mina eksem.

Lanolin också. Det är lätt att undvika faktiskt. Har redan lusläst mina medicinska krämer och smink, och där finns alternativ utan det. Alltså ullfett.

Men nu till det ännu tråkigare. Idag sa min läkare att testet inte är tillförlitligt eftersom jag tagit antihistaminer.
Jag sa att jag inte fått info om det och att jag dessutom dubbelkollat med Yrkesdermatologiska att det är okej. 
Hon var av en annan uppfattning men sa samtidigt att jag inte kan vara utan pga min svåra astma just nu.
Så slitet med tre vårdbesök och test kan ha varit i onödan. Grät massor när jag kom hem. Ville bara höra att jag tål min våtdräkt ju!!
Blev sur också, för dom hade inte skrivit nåt i sina informationspapper om att undvika antihistaminer, men det propsade läkaren på att dom hade gjort (men hon fick se lappen).
Hon är svinduktig och bra, grundlig och smart. Och det är väl det värsta, för jag tror hon har en liten poäng. Men det tycker alltså inte dom som forskar på dessa tester. Äh, är bara förvirrad.
Och less. Och tungandad. Yr i huvudet av för lite syre.

Vill vakna imorrn och upptäcka att alla dessa problem var en konstig surrealistisk mardröm.

Nu bjuder jag på en eksembild. När det är såhär så går jag inte ut bland folk av den enkla anledningen att jag då har feberfrossa och är allmänt medtagen. Då är det bara att ligga och andas som gäller. Så det syns sällan att det kan blossa upp såhär.




9 kommentarer:

  1. Många många kramar *hjärta*

    SvaraRadera
  2. Skickar en varm kram och en förhoppning om en vändning till det bättre snart!! ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och ditt inlägg om att vilja säga upp sig var så bra! Kram ❤️

      Radera
    2. Tack!! Det kom från hjärtat - jag är urinnerligt less!!! ❤️

      Radera
  3. Fy fy fy fy fy. K R A M.

    SvaraRadera
  4. Ibland måste man få pysa ut sin frustration så fortsätt du att "gnälla" på. Många kramar <3

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!