torsdag 3 december 2015

Sen sist

Så vad har hänt sen oktober då jag skrev här senast?
Hösten exploderade i vackra färger och det kändes som om det var den vackraste hösten på väldigt länge. Det var ju rätt varmt också, så dom röda och gula löven sken i kapp med sommarblommor som kom på att dom kunde glänsa ett varv till innan vintern. Helt ljuvligt. Bilder kommer en annan dag.

Snön kom också, i några timmar. Stora fantastiska flingor som seglade ner i slowmotion samtidigt som det blixtrade och åskade. Det var en häftig kombo! Luften var så ren och klar, det kändes ända ner i mina grannpassivtrökta lungor.

Mer då? Jo, en oerhörd trötthet kom över  mig, mer än vanligt, i början på november. Först undrade jag om det kanske var en försämring i min sjukdom men så sa min läkare att han hatar november och att tröttheten slog hårdare detta år för honom, och så sa han "då tänkte jag att så har ju ni det hela tiden" (min man var med).

Jag stickar vidare förresten, det går helt okej. Ja alltså, det blir ju lite halvfel här och där och ibland får jag värk i diafragman på grund av bråcket, men det är när jag stickar lite mer komplicerat eller håller på att tappa en massa maskor och spänner mig alldeles för länge för att inte tappa bort mig helt. Men annars så orkar jag ju sticka en stund utan att armarna börjar skaka av mjölksyra. Det är en otrolig känsla. Jag har till och med stickat vantar! (Bild kommer på det med) Det var första gången i mitt liv jag gjort nåt sånt, och jag har ju inte stickat sen högstadiet, och då blev det bara två tröjor och en sjal med väldigt mycket handledning från mamma. 


En annan otrolig känsla är att jag kan hjälpa min man med disken varje dag nu, jag plockar ur diskmaskinen innan han kommer hem från jobbet och nu är det verkligen märkbart att det dagliga diskberget har minskat rejält. Likaså den oerhörda tröskeln för min man att ens orka sätta igång med disken.

Det har varit en tung grej för oss, för att få hjälp med disk varje dag från hemtjänsten hade bara blivit jobbigare, vi försökte med det ett tag, att åtminstone ha hjälp två gånger i veckan för att hålla undan disken, men det stressade oss båda mer än det hjälpte. Så min man har slitit tappert med det dagligen länge nu.
Känns så skönt att kunna bidra lite till hushållsjobbet nu!

Jag skulle kunna skriva hur mycket somhelst, jag har många tankar om både det ena och det andra men det får bli en annan gång. Världsläget och sånt, att det faktiskt hänt sjukt mycket och sjuka grejer sen jag skrev här sist. Så mycket lidande, så mycket kaos. Men som sagt, en annan gång.



4 kommentarer:

  1. Glad att Du nu kan hjälpa till med disken,
    vilket så klart underlättar för Din man,
    dessutom blir ju Du mer delaktig och känner att Du utför något <3

    Kul att Du kan sticka å att det fungerar... ta det lugnt, överansträng Dig icke.

    November var en tung månad.

    kram

    SvaraRadera
  2. Vad härligt att du både kan sticka och tömma diskmaskinen. Det känns ju så skönt när man kan avlasta den man lever ihop med lite grann. Kram

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!