onsdag 29 april 2015

Det här är bra radio!


"Hon tar emot i långkalsong och Stina får äntligen möjlighet att göra sitt livs första intervju liggande, något hon drömt om en längre tid.
Cecilia Ekhem ligger nämligen ner mycket och ser världen från kökssoffan i Kvissleby, nära havet utanför Sundsvall. Där kryper Stina ner vid hennes sida för att få veta mer om sofflivet.
Cecilia har en sjukdom som heter ME/CFS som gör att hon har ständiga influensasymptom med t ex feber hela tiden. Hon får planera och kalkylera vad det är värt innan hon sätter på musik, går till postlådan eller tar emot besök. Trots det är det en positiv och på sätt och vis handlingskraftig sjukstugepoet Stina möter.
Hör Stina och Cecilias samtal om att skriva långa romaner och korta dikter, om barn och barnlängtan, om vården och om att inte kunna utföra det jobb man älskar, om att möta begränsningar utan att tappa sugen och kontakten med sina drömmar."
- Ur senaste avsnittet av Söndagar med Stina Wollter

tisdag 28 april 2015

Man får så mycket idéer när man inte orkar göra annat än andas och tänka, eller knappt det

Jag vill kunna köra bil i flera mil,
åka spårvagn på måfå med bästa musiken i hörlurarna. Se på folk. Alla
olika folk.

Jag vill skratta en hel kväll utan att bli så utmattad att jag inte orkar andas, eller utan att få mjölksyra i käkarna så att dom skakar flera dagar i rad. Hur sjukt är inte det?

Jag vill säga till min man, "det där fixar jag, ligg kvar vettja"

Jag vill passa barn, ha barn, ha tonåringar, ha barnbarn. 

Jag vill sluta ha ME, diafragmabråck, kemisk överkänslighet, histaminintolernas, eksem och nässelfeber. Jag vill va förkyld nån gång ibland, en sån tredagars, åsså vare bra med det.

Jag vill va programledare. (Ja vet, konstig önskan kanske. Men det här är inte mina tio i topp direkt, bara spontana tankar som far fram, och känslan av att man vet att det skulle ha gått eller varit vansinnigt kul att göra vissa grejer)
Helst musikprogramledare på Radio 88 Partille, kultradion! Välja musik och berätta nån anekdot mellan låtarna. 

Man kanske skulle podda?
Totalt oinsatt i det och skulle väl inte orka prata så mycket, men dela musik liksom, det är kul! Men får man det hursomhelst? Nä, tror inte det... Men man kan ju tipsa om en bra låt lite då och då.

Men kanske läsa upp min blogg för dom som inte orkar läsa? Om jag orkar. Kanske korta inlägg? Jag älskar att högläsa!

Nu måste jag sätta mig in i hur man startar sin egen pod! Bara för att! För att fira att frossan jag haft sen imorse nästan gått över och att jag ens orkar skriva.




lördag 25 april 2015

April

Fast i år har april varit snäll mot mig i alla fall, om man jämför. 

Hur har ni haft det?

söndag 19 april 2015

Me and my personal faith - En språklig komvuxutmaning på nittiotalet

I slutet av nittiotalet så pluggade jag engelska på komvux och hade en underbar lärare som peppade mig på många sätt. Jag vet inte varför, men jag har alltid haft komplex för att prata på andra språk som jag lärt mig, självförtroendet helt i botten fastän jag egentligen är språkbegåvad (högsta stapeln på mitt iq-test är den språkliga begåvningen. Men bortse gärna från det nu för jag är så trött att jag varken bryr mig eller ser om det blir galet, haha). Jag vågade inte chansa och testa mig fram och hade väldigt höga krav. Detta jobbade vår engelskalärare bort, för han struntade i dom vanliga skolböckerna och gjorde oss nyfikna på språket på ett annat sätt.
Han var själv amerikan och vägrade säga ett endaste svenskt ord på lektionerna, och vi fick inte heller göra det. Och han berömde oss hela tiden, hur tokigt det än blev. Vi var ju tvungna att göra nationella prov, men han vägrade att sätta betyg efter det.

Istället för ordinarie skolböcker så hade han gjort ett eget kompendium gjord på olika engelska artiklar från olika böcker och tidningar, det var ju lika bra tyckte han eftersom det var troligt att det var så vi oftast skulle stöta på engelsk text, i olika former och med olika stilar och uttryck. Jag blev överraskad när jag hittade en artikel i kompendiet från Vakna, en tidskrift som min församling ger ut. Artikeln handlade om konsten att motta kritik, riktigt bra artikel, som tål att läsas om och om igen. 

Jag berättade att jag är ett Jehovas Vittne och att jag blev glad av att se att han använde vår litteratur i skolmaterialet. Han berättade då att han regelbundet läste våra tidskrifter och gillade artiklarna även om han hade sina egna tro.

Jag tror det var andra eller tredje termin som det var dags för en muntlig framställning inför klassen och när läraren skulle instruera oss hur vi skulle skriva så sa han:
"Ni får skriva om valfritt ämne. Alla utom M (jag alltså), jag vill att du ska skriva (fast han sa det på engelska såklart) om din tro, inte vad du tror på, utan VARFÖR du tror. Din uppsats ska heta "Me and my personal faith"

Kära nån! Gulp! Så roligt, men svårt, och på engelska! Skriva personligt på engelska! Och om mina innersta tankar! Och sen läsa högt inför klassen! Men oj så bra utmaning. Jag behövde det. Rannsaka mig lite, tänka ett steg längre och dessutom våga uttrycka det på ett annat språk. 

Jag hittade uppsatsen för några veckor sen, hade helt glömt bort den, och blev lite stolt. Skämdes lite också för en hel del stavfel, och andra grammatiska fel, men jag lärde mig himla mycket av det, och det var ju det som var vitsen. 

Blev glad av slutkommentaren som jag fick av läraren också, en skön påminnelse att läsa såhär i efterhand. Lägger ut skärmdumpar och hoppas ni ser att läsa och har överseende med stavfel och sånt(bilderna krånglar när jag för över, hoppas det går att förstora upp på alla skärmar) Fast jag tål lite mer kritik nu, haha.

Jag vet att fler av er som läser min blogg har andra trosuppfattningar än mig, och ni får gärna dela med er i kommentarna om er personliga tro eller era existensiella tankar, jag tycker det är så spännande att höra!









måndag 13 april 2015

Opaler och labradoriter - En värld av färger!

Jag älskar stenar och mineraler, och min absoluta ädelsten är opal. Sen jag var liten har jag drömt om att åka och gräva efter opaler i grottor i Australien.

Jag har några stycken, bland annat en som är rå och insprängd i den omgivande bergarten.

Och så älskar jag labradorit, just för att den, precis som opalen, också skimrar i regnbågens alla färger.
Jag kan titta hur länge somhelst. Som när jag var liten och såg bensin- eller oljeläckage på asfalten, så fascinerande skiftningar!

Färger tilltalar mig oerhört, såpass att jag ibland plötsligt får små färgdagdrömmar eller hur jag ska kalla det. Det låter mer psykedeliskt än det är, jag lovar. Men jag får plötsligt en bild i huvudet av olika färgkombinationer som är ljuvliga tillsammans. Och då skriver jag ner dom ibland ifall jag nån gång vill skapa något. Måla, sy eller inreda. En vacker dag om jag skulle orka. Men det hade jag stor nytta av innan, när jag orkade skapa.

Men även om jag inte behåller färgerna som inspiration så kan jag bli så lugn och tillfreds bara av att få en sån färgdagdröm. "Åh" säger jag plötsligt till min man, "så vackert, nu såg jag en ny färgkombo!"
Han blir lite fascinerad av det, men egentligen är det som när han komponerar musik i sitt huvud, vilket han nog jämt gör, det är en ständig symfoni i hans hjärna, full med dagdrömstoner.

Här ser ni tre stenar som jag har i en skål med vatten, dom ser rätt alldagliga ut tills man ser dom i ljuset, genomskinliga och med ådror av regnbågsfärger! Det går inte att fånga på bild hur vackert det är! 
Dom mörka är labradoriter, och den tegelfärgade har opal i sig.












Barnboksillustrationer som inspirerar mig!




















onsdag 1 april 2015

Nu förbereder jag mig för den viktigaste dagen på året

Minneshögtiden för Jesus död är på fredag och jag hoppas kunna vara med på plats. Nu blir det extra mental vila fram tills dess, dels för att koncentrera mig mer på själva budskapet kring högtiden men också för att förhindra alltför mycket hjärntrötthet så gott det går.