Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

onsdag 3 februari 2016

Jag gillar inte solen just nu, å en massa annat

Det är vår för tidigt. Jag orkar inte det just nu. Solen är för stark och det fixar jag inte just nu när jag mår lite sämre. Jag har haft två lite jobbigare veckor efter att ha fått biverkningar av att ställa om mediciner vilket har stressat kroppen oerhört.

Jag vet att jag har mått mycket sämre än såhär, men bakslag är tufft när man redan är så begränsad. Idag kom jag ut på vårdbesök igen, det är två veckor sen sist och däremellan har jag inte kommit ut alls. Jag väljer oftast att se framstegen eller det som är bra med en dag, men jag orkar inte det just nu.

Jag är oerhört less på att vara så bunden till hemmet och sängen även om det blivit nån timma mindre per dag som jag behöver ligga ner och vila. Det är fortfarande för mycket tycker jag just nu.
Jag vill komma ut varje vecka, kunna ta en kort tur med bilen till ett fik och kunna ta en kort promenad i kvarteret. Där var jag för två år sen, innan stambytet ställde till det ytterligare för hälsan. Det var hösten efter stambytet som jag fick rullator för att kunna gå utomhus, och ibland inne i lägenheten. Inte förrän i somras gick det att klara sig utan den när jag skulle ta mig även en kort sträcka som mellan bilen och t ex vårdcentralen. Och förra vintern behövdes rullstol. Så ja, det är ju bättre, men idag o r k a r jag inte med att tänka på att det är så fantastiskt att slippa det, jag är less och behöver nog vara det.

Jag är så less att jag inte ens orkar se det fantastiska i att jag faktiskt kunnat sticka denna höst och vinter, utan bara tänker på hur tråkigt det är att jag inte kan använda det jag stickat så mycket eftersom jag inte kan komma ut så ofta. 

Idag var det premiär för att använda en sjal och en mössa som jag knåpat ihop denna vinter. Jo, jag är väldigt glad för det, och stolt, men idag tar lessheten över.

Jag vet att jag, så fort jag blir lite klarare i hjärndimman, kommer kunna njuta av allt det här och att det kommer bli underbart när naturen spricker upp och klär upp sig i grönska. Jag längtar till det trots pollenchocken som kommer belasta kroppen, men det får gärna vänta så att min kropp hänger med i svängarna.

Jag gillade nämligen kylan och det magiska vinterlandskapet, det hälsade på alldeles för kort tid och det känns som ständig höstvår året runt istället med ett snitt på 10 grader. Jag vill ha fyra årstider som dom ska vara här i Norden.

Idag är jag less.
Det har ni nog redan förstått.
Idag vill jag backa bandet eller snabbspola framåt till en bättre tillvaro, och jag vägrar vara i nuet just nu och va så präktig och göra mindfulnessaktiga övningar. Jag tänker tjura helt enkelt, tills det går över. Och det gör det, så mycket vet jag iallafall.



6 kommentarer:

  1. Ledsamt med mörkret. Själv gillar jag ljus i alla former, ett inbäddat snölandskap, en solstimma på våren, en glittrig sommaräng men när allt blir mörkt ... usch så tungt. Mängder av kramar till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja å, ljus är vackert och underbart, önskar bara jag slapp vara så ljuskänslig, tyvärr ingår det i ME-symptomen. Men jag hoppas på att det ska lätta lite, och tills vidare får vi fortsätta med mörkläggningsgardiner och så njuter jag lite i skymningen istället. Det är iallafall skönt med längre dagar trots att jag inte tål ljus. Många kramar tillbaka <3

      Radera
  2. Ibland måste man få tjura för att livet är orättvist. Kram

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!