Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till Open Medicine Foundations donationssida för att kunna skänka en slant till biomedicinsk forskning om ME!

söndag 13 mars 2016

Ett gammalt inlägg om mina tankar kring vad acceptans kan betyda. Jag behövde den påminnelsen just just nu.

Skrivet 1 maj 2014:

Vad är acceptans egentligen?

Många säger att dom aldrig kommer att acceptera sin sjukdom, vilket jag på ett sätt kan förstå.
Men acceptans är inte något man nödvändigtvis hamnar i permanent, tänker jag, som gör att man konstant ser positivt på allt i livet. Det är ett pågående projekt. En förmåga att kunna komma tillbaka till en bra känsla efter en jobbig. Om och om igen.
Själva arbetet med att acceptera är för mig att ha förmågan att återkomma till nuet gång på gång och inte nödvändigtvis vara där hela tiden.
Att iaktta frustrerande känslor eller upplevelser men att sen kunna släppa. Om och om igen.
Inte behöva vara 'duktig' och slå bort negativa tankar på en gång. Att istället välkomna dom jobbiga tankarna eller upplevelserna, möta dom för att sen låta dom flyta förbi.
Att inte prestera och vara 'duktig' genom att kanske tänka på att andas 'rätt', utan ha förmågan att föra uppmärksamheten tillbaka till en bra andning igen och igen. Att låta mig tappa fokus men ha förmågan att hitta tillbaka.
Om och om igen.

Jag har upplevt att jag med ett sådant förhållningssätt även lyckats få svåra smärtor att klinga av, första gången det hände blev jag väldigt förundrad. Jag hade öroninflammation och ingen som helst smärtlindring som fungerade. Jag använde mig av en speciell tankeövning som jag har lärt mig som går ut på att låta tankar och förnimmelser flyta förbi på små barkbåtar genom att skriva upp dom på båtarnas segel. Smärtorna tog överhanden hela tiden men jag fortsatte att försöka återkomma till bäcken med dom små barkbåtarna. Om och om igen.
Till slut försvann smärtorna och jag försvann in i djup sömn. Det var underbart.

Smärtorna kommer ju tillbaka, även frustrationen över en plågsam sjukdom. Det är inget jag kan fly ifrån, men jag kan försöka ha makten över min upplevelse.
Om och om igen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!