lördag 9 april 2016

Blir så ledsen ibland när jag ser program på TV som skildrar människors kamp

Det är så orättvist vad en del får stå ut med. Kollade "Vi kallas tiggare" på SVT play och blev så rörd av att se individerna bakom tiggeriet. Kampen. Mina landsmän och mitt modersmål. Det rör vid mig lite extra. Jag vet sen länge tillbaka hur orättvist livet är 'därhemma', för alla egentligen. Ett land i mångårigt förtryck som inte går att förställa sig.
Och hur en revolution skapade helt andra problem.

Jag är född här och har turen att ha kunnat växa upp i trygghet och kunnat gå i skolan. Haft ett hem. Har ett hem. Jag blev sällan trakasserad för min nationalitet, däremot för min tro. Så lite vet jag hur det kan kännas. Men bara väldigt lite.

För dom här människorna blir trakasserade för både nationalitet, tro, kultur och vad dom än gör. Granskade och med pekpinnar på sig hur dom än gör.
Av folk i det land dom kommer till, och av folk där dom kommer ifrån. 
Som paria. Så behandlas dom. Och allt är såklart inte svartvitt, men folk glömmer att dom inte har hela bilden och att generaliserande är så knasigt ibland.
Och dessa som hjälper dom utsatta, dom blir också trakasserade. SVT och en journalist gör ett reportage och kramar en gråtande kvinna, och blir påhoppade för det. 

Jag har följt detta innan också, sett flera djupdykande reportage och filmer om hur livet i Rumänien är. Hur snett det är på så många olika plan, och hur barn och unga lider. Jag har även sett det litegrann på nära håll, för tjugo år sen, då det ännu inte hade hunnit bli så illa, men tillräckligt. Fattigdomen och kaoset bland alla, oavsett ursprung. Jag såg kulhålen i husväggarna efter revolutionen som avslutade det diktatoriska styret. Kulhål som då gav lite hopp om ett friare liv samtidigt som tankarna hos många var att det nog var bättre ändå under den där diktatorn. Man hade jobb och det var ordning och reda.

Det är för lite kärlek och för många gränser i denna värld, och sålänge det är så så blir det inte bättre. 

Jag skulle egentligen bara visa en bild på min nyutslagna tulpan men nu blev det såhär. Visar ett litet klipp istället med musik som jag älskar. Musik som många av dessa tiggare inte längre kan försörja sig med i sitt hemland, hur mycket dom än vill, eftersom förutsättningarna ändrats så mycket.



2 kommentarer:

  1. Jag håller med dig! Mer kärlek och förståelse, mindre girighet och hat!

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!