Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

onsdag 20 april 2016

Inlägg från en annan blogg, om intryckskänslighet

Här kommer ett inlägg skrivet av Livets bilder och förklarar väldigt bra hur jag själv har det gällande intryckskänslighet. Det har varierat under åren som sjuk, men senaste två åren ungefär och framförallt sen det svåra skovet förra året så har det blivit mycket värre. Vissa dagar är det ren tortyr och något som är väldigt svårt att hantera.

Ljud går inte längre att dämpa för ljuden vibrerar i hela kroppen istället för att bara drabba hörseln. Dessutom är jag känslig för att ha saker i och på öronen som dämpar ljud. Och ibland kan vibrationerna från ljud bli förstärkta av öronproppar eller hörselskydd.
Jag kan vakna av att grannarnas unge dunkar saker i golvet och då studsar ljudet i min kudde och hela huvudet (vilket händer i skrivande stund, att det dunkas alltså, och gör det svårt för mig att skriva nu).

Förr tålde jag höga ljud och ljudkaosig miljö, eller så tålde jag det inte, men det var på ett annat sätt. Jag blev trött i efterhand och kunde även sova mitt i allt sånt kaos. Det var som att jag var ständigt belastad fast jag inte kunde relatera det till intrycken för stunden. Jag var som bedövad hela tiden och somnade/domnade bort av allt intryckskaos.

Lukter är inte bara parfym, det är lukter av material, gamla som nya, bra eller dåliga, giftiga eller inte. Lukt helt enkelt. Som inte ska kännas. Som hjärnan ska filtrera bort, men som den inte kan om man lider av svår hjärntrötthet. (Och nej, jag känner inte efter. Med dom minnesstörningar jag har glömmer jag bort att jag har det problemet. Plötsligt kommer det dofter mot mig som jag inte hade räknat med.)

Jag har skrivit om hjärntrötthet förut men är alldeles för hjärntrött för att hitta länkarna just nu, men det finns en sökruta längre ner till höger här på min blogg där ni kan söka efter dom inläggen.


"Jag är väldigt intryckskänslig.

Det gäller alla intryck, i olika grader. 

Ljud, ljus, vibrationer/rörelser och lukter.

Min hjärna är som en svamp, den tar in allt på en gång och jag kan inte värja mig. Det finns ingenting som filtrerar det som kommer utifrån. 

Ljud blir skärande och fysiskt smärtsamma, ibland är det lego i en låda andra gånger min egen röst som får trumhinnorna att kännbart fladdra. Ljus blir skärande och fysiskt smärtsamt, ska jag titta på tv är det korta stunder i taget, i ett ljust rum och på en mindre skärm. 

Jag kan också bli överväldigad av vissa lukter som andra runtomkring mig inte ens lägger märke till.

Ibland blir det för mycket när någon vill vara nära mig - även om det är mitt eget barn eller min partner. Eller när någon rör sig i mitt synfält, hummar eller vippar på benet. 

Och för att inte tala om vibrationer. Snöplogen som tar bort snö på grannparkeringen, snickaren som borrar eller en maskin som står och brummar. 

Det inte bara kryper i mig av obehag, eller skär i ögon eller ögon, det dränerar mig också på energi och gör mig kroppsligt illamående. 

Jag blir mer intryckskänslig ju mer överbelastad jag är. Men mycket intryck kan också förvärra eller bidra till att skapa överbelastning. 

Ju bättre jag mår totalt sett, desto tåligare är jag för intryck. Så att dra mig undan intryck hjälper oftast, men inte alltid mer än bara i stunden.

En sak står klar - jag kan varken pressa mig eller vänja mig vid intryck. 

Det handlar om överbelastning och det botas inte med mer!

Jag har inte alltid varit överkänslig för intryck. Tidigare i mitt liv reflekterade jag aldrig över att det ”blev för mycket”, utan jag rörde mig obehindrat i många miljöer där intrycksnivån var extremt hög. Utan vare sig direkta eller påföljande konsekvenser."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!