Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

tisdag 7 juni 2016

Dagens ris

går till alla som skuldbelägger sjuka för att dom inte gör något åt sin hälsa.
Som bara antar, utan att veta, att svårt kroniskt sjuka dels har gjort sig själva sjuka mot bättre vetande och dessutom inte anstränger sig nog för att bli friska.
Som tror att sjuka inte tänker tillräckligt positivt och därmed inte läks.
Som är helt uppe i sin egen fanatism kring varför folk får vissa sjukdomar och som skräms och propagerar för att ett visst levnadssätt, en viss diet, ett visst preparat, en viss specialist, en viss alternativterapeut och liknande är det enda rätta.
Och har man inte blivit friskare av att pröva just det så har man minsann gjort fel ändå.

Extra jobbigt är det när andra kroniskt sjuka gör såhär. Och då menar jag inte dom som delar med sig av tips i all välmening och som berättar med en ödmjuk ton vad som hjälpt dom, utan dom som trugar utan att ha blivit tillfrågade och som dessutom är självutnämnda experter på väldigt svåra sjukdomar utan att ha gått en enda utbildning i ämnet och som inte har någon annan erfarenhet än av sin egen sjukdomsbild.  
Som påstår att folk som är svårt sjuka väljer att vara sängliggande istället för att använda deras mirakulösa råd kring hälsa och levnadssätt och på så sätt bli lika välmående som dom är (?).

Jag tror att såna människor går in i en bubbla, ett försvar med en mur som inte får falla. Deras ansträngningar som dom gjort och alla pengar dom lagt ut måste helt enkelt ha varit rätt val. Annars rämnar deras värld. 

Vi behöver ju alla lite hopp och att vilja sätta sig in i vad som skulle vara bra för ens hälsa är förståeligt och bra till en viss gräns. Till den gränsen som man klarar. Hälsomässigt, tidsmässigt, livskvalitémässigt och vad man har råd med rent pengamässigt.

Men det är alltså inte okej att projicera sin egen lilla bubbla på andra för att man ska känna sig trygg själv. Det där hoppet som man vill leva på kan lätt ta hoppet från någon annan om man inte är öppen för att allt här i livet inte går att kontrollera. Speciellt inte sjukdom. 

Så här ligger det till med ME:

Det är en oerhört komplex sjukdom som är systemisk vilket betyder att den påverkar hela kroppen och alla organ. ME verkar ha flera undergrupper som gör att bilden kan skilja sig åt från en patient till en annan. 

Det som hjälper en patient kan stjälpa en annan, eller så händer ingenting. 

Några procent tillfrisknar spontant utan att ha gjort något speciellt alls. 

Några blir sämre oavsett vilka behandlingar dom genomgår, och då har dom verkligen provat allt möjligt inom skolmedicin och alternativ medicin. Verkligen allt möjligt eftersom väldigt få människor vill vara sjuka (duh).

Jag har personligen varit rätt förskonad det senaste från skuldbeläggarna, men jag ser påhoppen på mina medsjuka som desperat försöker göra allt dom kan för att må lite bättre. Och jag får ju smällarna rent kollektivt som en del av patientgruppen. Det gör så oerhört ont i mig och kanske speciellt lite extra nu när jag satt mig in i hur ME-sjuka Whitney Dafoe (vars pappa är en av världens främsta forskare på ME och som jobbar tillsammans med en drös kollegor som är Nobelpristagare å allt möjligt avancerat för att hitta grundorsaken, och som kommit en bra bit på väg) har provat allt möjligt inom skolmedicin och alternativ medicin, dom 'typiska' behandlingarna som folk med  ME prövar.

Och ändå, där ligger han nu, tynar bort och blir bara sjukare och sjukare. Får näring intravenöst och knappt det eftersom kroppen har svårt att tåla nånting över huvud taget.
Att han skulle ha valt det istället för att 'ta tag' i saker och göra det som krävs för att bli frisk... det är så oerhört elakt att påstå något sådant tycker jag.

8 kommentarer:

  1. Väl risat! Håller med, man har fullt upp med att försöka klara av det viktigaste så man behöver inget skuldbeläggande. Vi har inte valt att bli sjuka eller att få en kronisk sjukdom

    Sen är man tacksam för dem som tipsar, vänligt och utan att skuldbelägga
    Kram

    SvaraRadera
  2. Håller med! Jättebra skrivet!!
    Kram <3

    SvaraRadera
  3. Bra rutet! ❤️ Jag tycker detta är jättejobbigt! Antagandet att jag inte gjort tillräckligt, inte prövat tillräckligt många saker, att jag inte vill bli frisk på riktigt. Ibland är detta sånt som får mig att tvivla på mig själv. Som gör att jag skäms för att bara bli sämre...

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Tack Mireille, så himla viktigt och tyvärr angeläget. Svarar mer på fb.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jättetråkigt att behöva möta sånt både i och utanför vården! Kram <3

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!