Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

torsdag 9 juni 2016

Elaka skator och konstiga släktingar

Först beskyllde vi ekorren för att ha ryckt upp planteringar och skvätt jord över hela balkongen men så läste jag på Elsa Billgrens blogg att en skata helt utan skam i kroppen tagit en av deras tomatplantor från balkongen och flugit iväg med.

Så mannen höll span och tog dom på bar gärning imorse när dom försökte förstå hur dom skulle komma åt nötter i ekorrmataren. Men det är dom för blåsta för.

Nu har vi möblerat om lite på balkongen för att skydda dom sköraste plantorna i alla fall. Arg blir jag när man rör mina bebisplantor!

Och arg, ledsen, besviken, chockad, sårad blir jag om vartannat när jag får höra att näääära släkt inte tycker det är kul att besöka mig eftersom jag bara ligger och inte orkar ut, eller som en annan har sagt, att jag inte alls är så sjuk utan att det är en dålig ursäkt för att inte orka att åka och hälsa på d e n n e. Och som därför brutit kontakten. Ytterligare andra har sagt att sjukdomen inte ens finns. Bara sådär.
Det värsta är väl att jag tyckt så synd om dom, att dom ska ha det så eländigt att jag är så sjuk så att det blir krångligt för dom. Ja ni hör ju. Fattar inte varför jag håller på så.
Tänker ut strategier för att kanske kunna må lite bättre så att dom ska orka hälsa på mig, eller jag dom. Tänker att om jag ligger helt still i flera månader så kanske jag kan orka ett kafébesök med dom. Så det inte blir så tråkigt att hälsa på mig i mitt mörklagda sovrum i tio minuter innan jag börjar få frossa, feber, illamående och börjar sluddra samt se väldigt dimmigt och sen försvinna in i ett dvalliknande töcken för att sen inte orka att ens gå på toa eller äta på nåt dygn sen.

Jamen en gång för alla, jag är inte er underhållningsapa som ska hålla låda, jag är ju så sjuk att jag tycker det är otäckt. Jag är samma kött och blod, som en gång i tiden när jag bara var 'halvdålig' ofta hjälpte er och hälsade på när ni var i nån form av kris. På era villkor. Ofta. F ö r  a t t  j a g  ä l s k a r  e r. 
Jag älskar er ju. Jag saknar er. Men jag kan inte röra mig ur fläcken hursomhelst för det.

Tack o lov för alla andra nära och kära som inte säger så, som inte tycker jag är tråkig och som inte får mig att försöka verka friskare än jag är och som tycker om mig för den jag är och som inte bryter kontakten fastän jag knappt orkar hålla den. Tack❤️

Och nu lite balkongglädje:





12 kommentarer:

  1. Så otroligt sorgligt! :-(
    Det måste ta emotionell kraft att få höra talas om såna påståenden. Och kanske vore bättre att inte veta. Tills motsatsen bevisas tror jag att en del som varit nära låter bli att höra av sig för att de har fullt upp med sitt eget. Det märkliga är att det är helt andra vänner (som rentav bara var bekanta förut) som oväntat klivit fram och visat sig helt fantastiska kring mig och sjukdomen. I nöden prövas vännen, som det heter. Men hjärtat hamnar i nöd och sorg över dem som inte visar sig hålla. Varm kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Jo men precis, nästan bättre att inte veta. Fast nu när jag vet så får jag utgå från det, sänka förhoppningen som också kan ta sån energi, alltså att hoppas och längta. Och så glädjas extra för precis det du nämner, bekanta som kommit närmre. Och även annan släkt som kommit närmre. Måste bara ställa om lite i själen. Tänk så tråkigt att jag inte är ensam om detta, hör alldeles för ofta att svårt sjuka blir lämnade och som drabbas än värre än mig, kanske t o m av en livskamrat.
    Stor kram tillbaka och tack för din fina tröst! <3

    SvaraRadera
  3. Sannalilylou09 juni, 2016

    ❤️💔❤️💔❤️💔❣❣❣

    SvaraRadera
  4. Skicka puckon. Vad ledsamt.

    SvaraRadera
  5. Så ledsamt med sådana personer i sin närhet. Kram

    SvaraRadera
  6. Du ska veta att du/ni finns i mina tankar ganska ofta även om det inte märks. Vill inte störa eller förstöra men du fladdrar förbi när jag tänker på Göteborg och alla man älskar där. Massa massa kramar.
    /pauline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära Pauline! Säger detsamma, tänker på er också! Vips en dag faller alla bitar på plats igen. Jättekramar härifrån Göteborg! <3

      Radera
    2. Den dagen ser vi alla fram emot.
      Kramar från din barndomsstad Västerås

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!