Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

tisdag 25 oktober 2016

Komplicerat när jag ska till läkare

Är fortfarande kass efter förra veckans läkarbesök och då hade vi ändå fixat och trixat så att det skulle gå smidigt. 
Jag hade blivit lovad att få ligga och vänta i ett mörkt rum eftersom väntrummet är omöjligt för min del, och det fick jag. Men i det rummet fanns ett laboratiekylskåp som plötsligt började tjuta.
Jag som skulle till läkaren just på grund av min extrema hyperakusi som är så plågsam att jag vissa dagar inte längre orkar leva.
Men läkaren kom ganska snabbt och hämtade mig och min man och så gick vi en kort bit in till hennes rum. Jag hade rullatorn som stöd.

Väl inne hos henne hade jag redan börjat sluddra och bli allmänt svag på grund av ljudet i rummet jag hade vilat i.
Som tur är hade min man skrivit ut en lapp med alla saker vi behövde ta upp, så läkaren började läsa den.
Så upptäckte jag att britsen som jag skulle ligga på under besöket var trasig och inte gick att ligga på!
Min läkare var stressad och virrig så hon sa bara typ att "just ja, den funkar inte, jag ska få en ny". Och så började hon ställa en massa frågor direkt. Jag hann inte tänka utan tog en tunn kudde som låg på britsen och lutade mig mot väggen. Värsta tänkbara ställning. 90 graders vinkel och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag var redan så utmattad och jag kunde inte förmedla mig riktigt utan koncentrerade mig bara på själva anamnesen som vi började gå igenom. Det var många punkter och kändes hemskt stressigt.

Jag beskrev bland annat att jag fortfarande är sängbunden största delen av dygnet eftersom jag blir sjuk av att sitta, stå eller gå. 
Och det sa jag medan jag försökte hålla uppe kroppen.
Min man och läkaren själv satt i bekväma stolar medan jag försökte att inte ramla ihop.
Min man var själv helt utmattad och stressad eftersom han just fått parkera bilen längre bort än tänkt och sen gå in och anmäla mig i kassan. Han var helt väck och knappt med i samtalet och märkte inte att jag satt på ett sätt som jag inte alls borde göra. 
Min läkare däremot borde vara lite mer van att jag, när jag väl måste åka in på ett läkarbesök alltid är i ett uruselt skick och behöver ligga ner så mycket som möjligt.
Jag har ju även behövt liggande sjuktransport vid ett tillfälle för att kunna komma dit. Jag menar, en bra dag hemma måste jag ändå ligga ner, så när jag är sämre och till slut måste på läkarbesök....ja ni förstår ju ekvationen.

Samtalet var långt men bra. Men långt. Så långt att jag såklart kraschade rejält när jag kom hem. Och är fortfarande riktigt dålig.
Och efter läkarbesöket skulle jag ju ta labbprover också och då måste jag sitta i väntrummet i alla fall... Och vi som just pratat om hur sjuk jag blir av att sitta...
Jag var helt väck och visste knappt vad som hände, kände inte igen väntrummet och mindes inte hur gången är för att ta labbprov.

Men min man ledde ut mig till väntrummet och som tur är var det rätt tyst och inga nysande eller hostande barnfamiljer närvarande och jag kunde lägga mig ner på några stolar med huvudet i min mans knä.
Provtagningen gick fort och dessutom så var labbfåtöljen hög i ryggen vilket gjorde att nacken fick vila bra för första gången på en timme. Nackvila gör en enorm skillnad i mitt mående. Och att ha benen upp. Och tystnad.

Egentligen ville jag bara blogga och säga helt kort att jag fortfarande är kraschad efter förra veckans läkarbesök, men nu vet ni varför. Jag behövde gå igenom det själv för att förstå vad som hände.

Det kan och måste bli smidigare nästa gång och då får vi förbereda ännu bättre tillsammans med vårdcentralen. 
För dom fattar på ett sätt att jag är svårt sjuk men ändå inte fullt ut, dom ser ju inte hur jag mår i en vecka efter det.

Vi kom fram till bra saker ändå, och min läkare är en av få som inte ifrågasätter ME-diagnosen eller Gottfriesmottagningen. Inte till mig i alla fall. Och försöker inte få mig att gå ut på promenader eller pusha mig till att göra mer än jag kan.

Hyperakusin är krånglig att behandla och där har vi inte kommit så långt än. Men en av hennes patienter har fått bostadsanpassning för att få ljudisolering hemma. Vi får se om det är nästa steg, men det är också ett stort ingrepp på bostaden som dels inbegriper extra ljud under några dagar under ombyggnad, men även nya material, kemikalier och lukter som skulle kunna vara ett problem för mig.

Just nu är ljuden rätt outhärdliga här hemma, grannarna låter mer än nånsin och flera fasadbyggen pågår runt vårt hus. Jag har även fått tinnitus nu, en ny sort som skär och tjuter. Och alla ljud i samma frekvens ger mig migrän. 

Hoppas innerligt på bra återhämtning nu och att det dröjer länge innan nästa läkarbesök.


4 kommentarer:

  1. Vilken pärs. De borde kunna ordna bättre för dig. Eller komma hem till dig.
    Kram! ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas det ska funka bättre framöver, tyvärr är hembesök svårt att få.
      Kram!

      Radera
  2. Oj så tungt läkarbesök! Blir matt bara av att föreställa mig hur slitsamt det måste ha varit för dig. Varm kram

    Hälsar Cecilia - för tillfället med stängd blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Cecilia! Hoppas kunna ta detta med nya arbetsterapeuten som gärna ville se arbetsterapeuten Ewas föreläsning från Umeå-konferensen! Ska få hembesök, både jag och maken, och förhoppningsvis kan hon förmedla våra begränsningar bättre. Kram på dig!

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!