måndag 29 februari 2016

Blogg100

Den här bloggen kom till tack vare utmaningen "blogg100" för två år sen. Jag ville börja om på ny kula, blogga om livet med svår kronisk sjukdom och göra ett litet avstamp från min designerblogg som jag använt i mitt jobb under flera år.
Och när jag fick nys om utmaningen att blogga 100 dagar i sträck så blev jag lite sugen att försöka.

Jag fixade inte hela utmaningen, det tar på krafterna att skriva och jag fick dessutom ett svårt skov under dom månaderna på grund av vårdbesök och behandlingar som gjorde mig försämrad. Men jag är så glad att jag kom igång, för jag har fått så stort utbyte av att börja blogga om livet med svår kronisk sjukdom. Ibland skriver jag av mig och känner att jag kan lämna mycket av det jobbiga här, men så får jag också en massa fin feedback med pepp från andra när det känns tungt att bära själv. Ni har blivit ett gäng nu som både kommenterar här eller som mailar mig privat och bollar tankar kring det jag skrivit.

Jag har även skrivit en del rena fakta om sjukdomarna, främst om min huvuddiagnos ME som inte är så känd varken i vården eller samhället. Jag tycker själv det är så skönt att läsa om saker man kan känna igen sig i, och det var så jag lärde mig mer om hur livet med ME kan te sig, genom att läsa andra vardagsbloggar skrivna av ME-sjuka. Inte för att jag inte redan visste hur det känns, men mer om hur andra får vardagen att funka, och tyvärr alltför ofta hur den inte funkar. Många som skriver om ME har vetat om sin diagnos längre än jag har gjort (fick diagnos 2013 men varit sjuk sen barnsben i en lindrigare form av sjukdomen) och har hunnit skaffa sig fler både bra och dåliga erfarenheter kring hur man ska hantera sjukdomen, och den kunskapen är guld värd särskilt som vården ligger långt efter gällande kunskap kring sjukdomen.
Så ett enormt tack till er andra bloggare som gått före och skrivit och som varit som små oaser i en oändlig öken!

Jag vet inte om jag fixar utmaningen denna gång heller, men jag vill så gärna försöka. Jag tänker att jag mest ska försöka skriva korta inlägg, lite twittrigt sådär, inte för att jag lyckas twittra sparsamt, men man kan ju alltid öva sig.

Ska försöka blogga om lite allt möjligt. Livet med svår kronisk sjukdom som gör mig säng- och hemmabunden, vad jag är tacksam för, saker jag är mindre tacksam för, ytliga grejer som mode och film (fast det kan bli djupt det med såklart), blommorna på balkongen, havet, skapelsen över huvudtaget och livsfrågor. Och allt möjligt annat. Dagar jag mår riktigt dåligt och inte orkar skriva alls så slänger jag in något bra Youtube-klipp som fått mig att stå ut i min rätt så instängda vardag.

Och så blir det foton, jag älskar att fota detaljer här hemma, till exempel hur vårsolen kikar in genom den röda glasvasen och lyser upp Lyktrankan som om den vore gjord av glödande metalltråd. Sånt som gör mig tacksam att jag lever trots att sjukdomssymptomen ofta är så plågsamma att det är svårt att stå ut.

Imorrn börjar utmaningen, så häng med!
Välkomna in i min lilla värld!



tisdag 16 februari 2016

I den här tröjan har många tankar stickats in

Det är väldigt meditativt att sticka, när det väl flyter på. Jag har börjat sticka en tröja uppifrån och ner, utan något mönster men med en skopa gissning och en skopa ihoppusslande av olika videotutorials och bloggars beskrivningar om hur man gör. Jag började sticka på den för ett bra tag sen men det blev fel om och om igen så jag har repat och försökt igen.

Nu verkar den bli bra. Baskern jag stickade emellan var lite test på hur garnet beter sig men också lite andningspaus eftersom det projektet var lite mindre. Men den är också stickad på mycket gissning och en hel del googlande av "sticka basker". Så fort jag lärt mig principen så hittar jag hellre på eget mönster än att göra efter ett mönster som oftast kan va lite krångligare än vad det behöver vara, och framförallt väldigt krångligt att läsa för en trött hjärna.

Åter till att det är meditativt att sticka. Idag var jag inne i ett parti där jag inte behövde tänka så mycket på vad jag gjorde och då började jag plötsligt bearbeta gamla lite jobbiga känslomässiga grejer. För varje maska så flöt det fram nya tankar och vinklingar och det kändes helt okej även om det knöt sig en del i magen. 

Den här tröjan är ju svart men med inslag av paljetter, och det tycker jag blir en perfekt symbolik på denna omgång av känsloutredning, en garntråd med mörk sorg och en annan tråd som ger lite ljusglimtar i det stora hela och på lite längre sikt. Vissa saker kommer jag kanske aldrig kunna sluta att sörja, men det kommer nog att dämpas med tiden. Och det har det redan, men ibland sköljer det över mig igen och så får jag ta mig igenom det lagret också. Jag vill ge rum både för sorgen men också för lättnaden som kan komma av att man orkar möta det tråkiga och oundvikliga. 

En annan liten symbolisk grej som finns i tröjan är ett litet hål som antagligen är en maska som blivit fel, och jag upptäckte det lite sent och bestämde mig för att det får vara så. Jag är fortfarande lite för ovan att fixa till eller lista ut vad när det blir lite fel i stickningen, och spela roll; lite hål, ojämnheter och konstigheter passar mig bra, man kan inte rätta till allt här i livet.




Jag vill ut på hedarna och dansa som Kate

Alltså denna vackra kvinna!

måndag 15 februari 2016

Far from the Madding Crowd - Om att uppslukas av bra film


Det var längesen jag gick såhär all in för en film som jag nu gjort med Far from the Madding Crowd.
Just nu och just denna fångade mig lite extra, såpass att jag köpte dvdn för att kunna se extramaterialet. Och såpass att jag grämer mig för att vi inte har blue ray eftersom det finns ännu mer extramaterial på blue ray-utgåvan.

Musiken, landskapet, ljuset, kläderna, mossan, ormbunkarna, lammen, friarna, skörden, replikerna, Bathsheba Everdene, Mr Oak, Fannys brudklänning och en massa annat fint.

Jag skäms alltid lite för att jag oftast ser filmatiseringarna utan att ha läst romanerna eller novellerna, dom fantastiska klassikerna som man ska ha läst flera gånger om, men jag har sällan orkat läsa eller hänga med i böcker, förutom faktaböcker. Och denna gång behöver jag inte skämmas så mycket alls tycker jag (jag ska sluta skämmas mer överlag för saker jag missat, har jag tänkt. Som att det blir syftningsfel i meningar också. Jobbar på det.) eftersom regissören Thomas Vinterberg inte hade läst den innan han tog itu med att göra film av den.
Inte konstigt alls kan jag tänka eftersom han haft fullt upp med att uppfinna den häftiga genren dogma-filmning. Det är han som gjort den fantastiska filmen Festen, min absoluta favorit bland danska filmer.

Musiken i Far from the Madding Crowd  är så vacker och tål att lyssnas på som den är, från början till slut, och vackrast är nog första spåret och den som hörs i trailern här, Carey Mulligan sjungandes en traditionell engelsk/irländsk visa.

Men lite sugen är jag allt på att läsa romanen, på originalspråk dessutom. Thomas Hardy som skrivit den är fantastisk med ord och att beskriva både miljö och människor. Jag har hittat lite utdrag ur boken som jag fastnat för och då speciellt för kapitlet "The hollow amid the ferns". Så fint namn på ett kapitel, bara det. Ett kapitel om gläntor med ormbunkar, mossa och förälskelse, det är grejer det.


Några timmar vid havet







fredag 12 februari 2016

Stickat färdigt en varm mössa och prövar sommarsandaler, på en och samma gång

Helt ambi just nu, vill kunna använda mina nya varma stickade plagg och njuta av snö men längtar också till vår och sommar och planerar vilka växter som ska slingra sig runt balkongen i år som jag kan plåta och visa ur olika vinklar här på bloggen.

Jag har stickat färdigt en varm och glittrig basker, köpt gladiatorsandaler och beställt blomkrassefrön. Hoppas kunna använda baskern nån gång innan sandalväder tar över. Det får gärna vara fler sandalväderdagar än förra året kan jag tycka. Och idag ringde brevbäraren på med en bikini till mig. Det visste ju inte han såklart, men det kändes somrigt att öppna paketet och prova bikinin. Älskar när paketen kommer hem direkt utan att behöva ge sms-avi till min man som måste släpa hem grejer. 

I år vill jag kunna sticka på balkongen, hoppas klara det utan att behöva ligga ner. Vår balkong är så liten, så det får bara plats med en mindre vilstol, och då måste det finnas bra stöd för armar och nacke och så måste jag ha upp benen på en pall. Vara beredd med öronproppar beroende på hur mycket fågelkvitter det är, och så solglasögon om jag sitter ute mitt på dagen. Och grannen får låta bli att röka just när jag är ute. Vi får se hur det går. 

Lite snö-, februarisolskens-, sandal-, balkong- och baskerbilder (älskar kontrasten med djungelgardinerna och vinterlandskapet, flamingos vs snö!)(ingen bild på bikinin, den är svart och bekväm, passar under våtdräkten):








torsdag 11 februari 2016

Jag är rätt sne på min kropp nu, men har även Stockholmslängtan

Det är inte så kul just nu, neurologiska symptom är obehagligt. Darrningar, pirr och som små elektriska stötar i hela kroppen så fort jag gör lite för mycket.
Och tjuter i båda öronen som testbilden på tv när jag var liten. Vi har ingen tv så jag säger "när jag var liten", fast jag kanske såg testbilden för cirka 10 år sen. 
Finns den kvar? 

Jag tänkte faktiskt inte beklaga mig så mycket mer, det orkar jag inte.
Måste istället skriva om hemtjänsten som är så bra och snälla och omtänksamma. 
Parfymfria och supertrevliga. Så trevliga att man vill prata en stund men sen får betala dyrt med tv:s testbild i öronen hela kvällen sen.

Men, det jag främst ville berätta var att jag älskar serien "Gustav III:s äktenskap" som finns på SVT:s Öppet arkiv. Såg den igen häromdagen och ÄLSKAR ju Jonas Karlsson och Iben Hjelje. Hans nyck och verbala utbrott och hennes lågmälda röst och att hon bryter på danska. Älskar när danskar pratar svenska! Och Ibens ständiga falla-i-gråt, sådär som jag känner mig när jag är övertrött, så låter hon, gnyr som en liten söt hund.

Efter att jag såg serien första gången för några år sen så blev mitt favorituttryck 'dito'. Det är det fortfarande.

-Jag älskar dig
-Dito

Bäst ju!

Jag älskar den tiden i historien; kläderna, slotten, gesterna, intrigerna, politiken; allt var ju så överdrivet och knäppt! Mitt favoritställe i Stockholm är (förutom Söders höjder och Gamla stan) Hagaparken med Ekotemplet, Gustav III:s paviljong och ruinerna efter storslottet han skulle bygga.

Jag älskar Stockholm och hoppas kunna återvända dit en dag! Är så glad att jag kunde ta mig dit bland det sista jag (knappt) orkade våren 2012, då jag blev kallad på intervju till Acne TV för att vara med i Project Runway. Dom hittade mig via min hemsida och det var himla surrealistiskt att ens tänka tanken på att vara med. Jag kom inte med och hade antagligen svimmat av utmattning redan vid första utmaningen, för det var nämligen den sommaren som kroppen sa tvärstopp och aldrig mer blev sig lik.

Imorrn ska jag nog nostalgikolla lite foton från den resan och andra Stockholmsresor, vem vet, det kanske dyker upp lite här sen.

Förresten så valde jag mellan Stockholm och Göteborg när jag i mitten på 90-talet bestämde mig för att dra från lantlivet uppe i Dalsland. Göteborg vann och det är jag glad för, men innerst inne bor det även en liten 08 i mig, sådetså.







onsdag 10 februari 2016

Tillbakablick 2015

Jag kör en repris från förra året och sammanfattar 2015 med en liten egenintervju! 
(typsnitten blev lite hejconbejcon och gick inte att fixa)

Dag från 2015 du alltid kommer att minnas?


En alldeles speciell dag med ett kärt återseende och kramen man längtat ihjäl sig på.

Och dagen då beslutet från Kammarrätten damp ner på hallgolvet, beslut om att beviljas sjukersättning och läsa svart på vitt att Försäkringskassan gjort FEL. 

Bästa köpet?


Vår lilla campingbil som är en säng på hjul skulle man kunna säga. 


Blev du kär i år?


Alltid.


Gjorde något dig riktigt glad?

Det kära återseendet men också känslan av att orka gå utan rullator. Havet. Simmandet med silverskimmriga halvläskiga makrill i stora stim som kändes som att simma med delfiner slash hajar. Spooky men new ageigt på en och samma gång.
Sjukersättning beviljad av Kammarrätten!! Jag blev så glad att jag grät!

Genomdrev du någon stor förändring?

Det där med att gå utan rullator, kunna gå en bit in i skogen bakom vårt hus på vårkanten, jättestor förändring.

Och så klippte jag av håret i slutet av året. Är fortfarande traumatiserad av det nån månad senare. Men det går snabbt att tvätta det nu.

Reste du utomlands?


Nej, och det gör mig så ont att jag inte klarar att göra en sån resa. Längtar till sol och exotiska hav.

Vad skrattade du åt?

Roliga klipp på youtube, mest från Jimmy Fallons show och så helt underbara James Cordons "Carpool karaoke" med kända artister. Favoriten är nog den med Justin Bieber. Och Chris Martin, men det är ju från i år, alldeles purfärskt, se det.


Vad har du tittat på på tv?

Vi har ingen tv, men streamar mycket via tv-appar:


Månatliga sändningar med lite blandat innehåll på tv.jw.org

Downton Abbey
Poldark
Heartland
Hart of Dixie
When Calls the Heart 
Idol
Switched at Birth
Big Eyes
The Mockinjay I
Hobbit, den sista i trilogin
The Theory of Everything

Och så såg jag om Jane Eyre och The Notebook. Älskar The Notebook och vet inte hur många gånger jag sett den.

En hel del smörigt, lökigt och lättsmält alltså, precis vad jag klarar nuförtiden.

Vad önskar du att du gjort mer?


Jag önskar såklart att jag haft hälsan att kunna göra mer av väldigt mycket. Kunna vara mer utanför sängen och hemmet kort sagt.

Vad önskar du att du gjort mindre?


Grubblat på oviktiga saker.


Största framgången på jobbet 2015?


Tyvärr inga. 


Bästa boken du läste i år?


Är så glad att jag ens kunde läsa nån bok! Det blev inte många men den bästa var Dostojevskijs "En löjlig människas dröm"


Största musikaliska upptäckten?


En massa, och det är kul eftersom jag inte kunnat lyssna så mycket på musik på ett bra tag. Det har ju forfarande inte varit så mycket, inte varje dag, men några stunder här och där. Och ett par gånger i vanliga högtalare! Det är stort! Det har varit hörlurar ett par år nu som funkat, har behövt sålla bort annat ljud för att klara musik.
Och mer specifikt så har jag fastnat för dubstep! Musik med rätt sorts frekvens och som faktiskt håller pulsen i viloläge trots snabbt beat.  

Den maträtt du åt oftast 2014?


Fisk i någon form. 


Något du önskade dig och fick? 


Ja, massvis. Fina stunder i naturen och med mina allra käraste.


Vilka saknade du?

Mina vänner. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Citerar från förra året:

"Samma. "Sorg och glädje, båda bodde i mitt hjärta." - Johan Ludvig Runeberg"

Största misstaget?


Att inte ha tålamod när det gäller att lyssna på vad kroppen orkar. Det har blivit bättre men är väldans svårt.


Lärdom om dig själv under året?


Massor. Har gjort en liten inre resa, kanske mer än nånsin. Men vad låter jag vara privat. Och det är nog en del i lärdomen, att jag har kommit fram till att jag behöver vara mer privat i vissa saker för att vara tillfreds.

Största framgången på det privata planet?

Liten förbättring i hälsan och att jag lärt mig en massa nytt om hur jag fungerar, både kroppsligt och själsligt.

Vad spenderade du mest pengar på?


Samma som förra året:
Kosttillskott, mediciner och vårdbesök.

Något du önskade dig och inte fick?


Jag vill bo i eget hus (med mannen såklart) med veranda, och åka utomlands. Det fick jag inte. 
Jag ville vara med på sammankomst i Stockholm men det gick inte och det var första gången i mitt liv som jag missade en sommarsammankomst.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?


Jag firar inte födelsedagar och minns inte vad som hände just den dagen.


Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?


Att vara frisk och ha kunnat träffa min älskade familj.


Vad fick dig att må bra?


Samma som förra året:
Bönen, min man, fördjupade vänskaper, havet och osteopati.

Lärde du dig något nytt?


Att sticka!!


De bästa nya människorna du träffade?


Vännerna i vår nya församling som vi flyttat till! Speciellt dom andliga herdarna som vi kallar dom, jättemysiga. Än sålänge får jag nöja mig med att höra dom nya bekantskaperna via telefon när dom ger mysiga kommentarer när vi lyssnar på församlingens bibelstudium.


Något du var stolt över?


Min man som är en hjälte. Han är bra och duktig på så mycket.


Vad tänker du göra annorlunda nästa år?


Prioritera hälsan ännu mer, tänka här och nu och för framtiden samtidigt. Att jag ska hålla på längre sikt.

Din högsta önskan just nu?


Samma som förra året och i allra högsta grad ännu mer efter årets otäcka händelseutveckling världen runt:

Fred på jorden. Faktiskt. Bästa grejen.

lördag 6 februari 2016

Om en skjorta med bedårande krage och manschetter


"Vackraste barnkragen i hela världen? Vet precis vilken bebis som ska få den." 

Så skrev jag på Facebook och la ut tillsammans med bilden för tre år sen.
Jag minns inte riktigt när jag köpte den, men tippar på att det var något år före, eller två, när jag fortfarande jobbade 25 % och letade runt på loppisar för att kunna återanvända saker och sen sälja.


Och igår skrev jag såhär:

"Flerårigt projekt äntligen färdigt! 
Fas 1: Krage och manschetter inhandlas på loppis (minns ej om bebis var på gång eller att jag tänkte "måste ha utifall något sött litet barn föds i närmsta bekantskapskretsen!") 

Fas 2: Ett sött litet barn i närmsta bekantskapskretsen föds! Det blev en gosse och han får krage och manschetter symboliskt under en storslagen gåvoceremoni (eller om det var mitt i en fika, troligtvis det senare) tills jag syr en skjorta att sy fast dom på.

Fas 3: Mörkret. Setet ligger i en byrålåda och jag i en säng. Ganska länge. Gossen växer och börjar älska bokstäver och lär sig till och med att läsa och räkna. Jag varken läser eller räknar. Kollar kostymsåpor på mobilen och försöker orka andas.

Fas 4: Rensar byrålådan, hittar setet och tänker att än är det inte försent, gossen är 2,5 år nu, det skulle kunna funka med halsvidden. (Gossen har dessutom visat sig vara ett riktigt retrobarn med guldlockigt hår och en hjärna som en liten professor. Inte för att jag sett en professor med sailor-aktig krage, men någon ska väl bli den första.) 

Fas 5: Googlar vit skjorta för barn i 2,5 års ålder och hoppas på att krag- och manschettmått passar ihop. Skjorta hittas på hm.se, klickas hem och fem dagar senare ringer brevbäraren på med det lilla paketet (och med grannens post för sjuttioelfte gången). 

Fas 6: Måtten stämmer EXAKT. Sprättar i omgångar under några dagar. Nålar under några dagar. Tråcklar från och till under några dagar. Syr fast på maskin på 3 minuter.
Tvättar. Stryker en vecka senare.
(Denna fas hade tagit 30 min totalt för 3 år sen, tänk så tråkigt)

Inväntar fas 7: Guldlockig gosse ska prova skjortan och förhoppningsvis passar den som en smäck, annars går vi vidare till fas 8 och låter skjortan vila tills lillebror kan ha den. Och generationer efter."

Så här blev slutresultatet, och som en väninna kommenterade, "skam den som ger sig"! 


fredag 5 februari 2016

Ljuset idag var perfekt, å en massa annat

Lite lättnad idag, ingen feberfrossa. Och ljuset ute har varit alldeles lagom. 

Fick underbara rosor av mannen igår! Dom passar så fint in i sovrummet nu med en matta och filt som vi haft i campingbilen innan. Jag hade längtat så efter snittblommor, och så kom han med det!

Så idag är jag inte så less som jag var igår och i dom senaste inläggen, såå skönt! Både för mig och er, haha.







onsdag 3 februari 2016

"Om jag skriver det här så kommer jag ihåg det bättre dom riktigt dåliga dagarna"

"Jag är helt eksemfri. Helt. På hela kroppen. Inget sår, ingen böld, ingen inflammation, inga nässelutslag. Ingen klåda.
En konstig känsla eftersom det varit mina följeslagare i många många år. Mina atopiska eksem kom redan vid fyra års ålder och har bara blivit värre med åren.
Sedan barndomen har jag konstant haft eksem nånstans på kroppen, möjligtvis har det läkt ut helt ett par gånger under dessa år, och det i samband med utlandsvistelse och en perfekt kombo av sol och salt hav. Men ansiktseksemen har förvärrats av solen och just dom eksemen har varit kroniska, alltså funnits på samma område i måånga år. Helt väck nu."

Så skrev jag i augusti. Kan skriva under på det igen nu sen nån vecka tillbaka. Helt underbart såklart men eftersom jag är så less i övrigt så tänker jag inte slösa tid på att brodera ut positiviteten i detta faktum utan fortsätta va lite ömklig dagen ut åtminstone.
(Fast jag tar en massa selfies i olika vinklar och sparar och beundrar, är dessutom äntligen nöjd med håret efter klippningen för någon månad sen som blev lite för kort. Men nån centimeter till har det blivit och då är det på rätt väg mot hårsnygghet i min snäva och för tillfället överdrivet fåfänga värld.)

Jag gillar inte solen just nu, å en massa annat

Det är vår för tidigt. Jag orkar inte det just nu. Solen är för stark och det fixar jag inte just nu när jag mår lite sämre. Jag har haft två lite jobbigare veckor efter att ha fått biverkningar av att ställa om mediciner vilket har stressat kroppen oerhört.

Jag vet att jag har mått mycket sämre än såhär, men bakslag är tufft när man redan är så begränsad. Idag kom jag ut på vårdbesök igen, det är två veckor sen sist och däremellan har jag inte kommit ut alls. Jag väljer oftast att se framstegen eller det som är bra med en dag, men jag orkar inte det just nu.

Jag är oerhört less på att vara så bunden till hemmet och sängen även om det blivit nån timma mindre per dag som jag behöver ligga ner och vila. Det är fortfarande för mycket tycker jag just nu.
Jag vill komma ut varje vecka, kunna ta en kort tur med bilen till ett fik och kunna ta en kort promenad i kvarteret. Där var jag för två år sen, innan stambytet ställde till det ytterligare för hälsan. Det var hösten efter stambytet som jag fick rullator för att kunna gå utomhus, och ibland inne i lägenheten. Inte förrän i somras gick det att klara sig utan den när jag skulle ta mig även en kort sträcka som mellan bilen och t ex vårdcentralen. Och förra vintern behövdes rullstol. Så ja, det är ju bättre, men idag o r k a r jag inte med att tänka på att det är så fantastiskt att slippa det, jag är less och behöver nog vara det.

Jag är så less att jag inte ens orkar se det fantastiska i att jag faktiskt kunnat sticka denna höst och vinter, utan bara tänker på hur tråkigt det är att jag inte kan använda det jag stickat så mycket eftersom jag inte kan komma ut så ofta. 

Idag var det premiär för att använda en sjal och en mössa som jag knåpat ihop denna vinter. Jo, jag är väldigt glad för det, och stolt, men idag tar lessheten över.

Jag vet att jag, så fort jag blir lite klarare i hjärndimman, kommer kunna njuta av allt det här och att det kommer bli underbart när naturen spricker upp och klär upp sig i grönska. Jag längtar till det trots pollenchocken som kommer belasta kroppen, men det får gärna vänta så att min kropp hänger med i svängarna.

Jag gillade nämligen kylan och det magiska vinterlandskapet, det hälsade på alldeles för kort tid och det känns som ständig höstvår året runt istället med ett snitt på 10 grader. Jag vill ha fyra årstider som dom ska vara här i Norden.

Idag är jag less.
Det har ni nog redan förstått.
Idag vill jag backa bandet eller snabbspola framåt till en bättre tillvaro, och jag vägrar vara i nuet just nu och va så präktig och göra mindfulnessaktiga övningar. Jag tänker tjura helt enkelt, tills det går över. Och det gör det, så mycket vet jag iallafall.