Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

fredag 6 januari 2017

Igenkänning - Om att läsa andras bloggar

Vi är fast i en rävsax just nu, så blir det varje gång våra vård- och omsorgsbehov ökar, det passar inte in i något system.

Det är just då vi har behov av att slippa ordna och samordna, det är då vi har behov av att instanser som har det som uppgift gör den biten.

Hemtjänsten fortsätter krångla och det är extremt belastande när det borde vara avlastande. Det är himla känsligt att klaga på hemtjänsten har jag märkt, dom har det rejält tufft som jobbar med sjuka och samtidigt har orimliga arbetsförhållanden. ALLA har en kompis som jobbar i hemtjänsten. Det har jag också. Jag lider hemskt mycket med dom som sliter sönder sig i hemtjänsten. Såpass att jag ofta låter bli att be om hjälp med saker som jag inte klarar att göra själv. Det får bli ogjort. Med plågsamma konsekvenser.

Dumt va?

Och det är ju systemet som inte funkar, dom flesta som jobbar inom hemtjänsten är godhjärtade och gör sitt allra bästa, men det hjälper inte oss när vi hamnat i en rävsax och deras strul belastar oss ännu mer. Istället för avlastar.

Ibland blir jag så förtvivlad och tänker, att fy vad vi är krångliga, det måste va fel på oss som inte passar in i mallen. Men så läser jag andras berättelser som precis på pricken liknar vår. Jag blir inte gladare av det, det gör ännu mer ont, för när jag går utanför mig själv och läser om en medmänniskas kamp så blir jag ännu mer frustrerad. Jag vill hjälpa till! Så får det ju inte gå till! Tänker jag. 

Men samtidigt blir jag stärkt av den där igenkänningen och att någon annan sätter ord på det man går igenom. Så är det ofta med bloggen Livets bilder, och här kommer några tankar från en av dom senaste inläggen, ord jag inte kunnat beskriva bättre själv om just den rävsax vi sitter i nu:

"Jag är sjuk. Extremt känslig för alla typer av belastning. Ändå förväntas jag vara min egen väktare, vara budbärare mellan olika instanser och personer samt samordna olika organisationer och system som inte synkar med varandra. Jag förväntas ta hänsyn till alla andra men de andra kan sällan ta hänsyn till mig och mina behov. För jag faller utanför den förväntade mallen - och för att systemen är uppbyggda utifrån organisation i stället för person.

Det här är en orimlig arbetsbörda att bära även för någon som är fullt frisk, varför är det då självklart att jag ska klara av det - jag som är sjuk?"

Läs gärna hela inlägget här:



2 kommentarer:

  1. Det är galet att det blivit så som det är i hemtjänsten. Det går ju tyvärr ut över både sjuka som behöver hjälpen och de som arbetar med de sjuka. Kram

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!