måndag 28 augusti 2017

Lite blandat om allt möjligt i min lilla värld

Vår årliga sensommarvistelse vid havet fick avbrytas på grund av att jag var riktigt sjuk och blev ännu sjukare där. Jag har en stor säck med tårar inombords som ännu inte frisläppts. Jag spricker nog snart.

Det är första sommaren sen jag blev svårt sjuk som jag inte kommit ut annat än i samband med vårdbesök.  

Jag upptäckte precis att jag redan är inne på säsong 4 av White Collar och att den bara har 6 säsonger. Neej ju! Det måste komma nya bra serier eller fortsättning på andra. Som till exempel Anne with an E måste komma snart! Eller New Girl! Eller den där med barnmorskorna i England på 50/60-talet. Eller Poldark. Fastän jag är sur på herr Poldark (#TeamDemelza här). Är nöjd att Trädgårdstider är tillbaka, men ack så kort säsong ju. Och Idol har jag längtat till, det blir nerviga fredagar denna höst, igen. Som jag grät på slutet av dagens avsnitt, vilken kvinna! Kolla in på play hon som sjunger Dolly Parton och som har samiskt ursprung!

En trollslända flög förbi fönstret idag! Såå söt! Häruppe på andra våningen å allt. En höstmosaikslända var det, det är fjärde gången jag ser såna sländor här hos oss. Tack!

Jag känner mig så ofräsch. För jag är det. Så fort jag tvättar håret så får jag vätskande blåsor och sår i hårbotten och så är håret lika äckligt igen som innan tvätt. Jag kan inte sminka mig eller måla naglar längre eftersom jag inte tål att ha något på huden. Klåda och eksem direkt. Och naglarna svider. Trots superdupergiftfritt. Och jag är så fåfäng, vill klä upp mig och färga hår och ha smycken, men det funkar inte. 

Jag har dålig aptit och är hungrig hela tiden. Jag har svårt att svälja och svalget känns svullet. Jag spyr lätt om jag sväljer något. Sådär har det varit sen tarmarna började krångla.

Jag älskar Keshas senaste låtar! Och Taylor Swifts nya låt! Keshas video till Praying är fantastisk, se den om ni gillar glitter, trasor och hippieöknar.

Jag gillar inte sutteränghus och falurött. Men jag googlade på falurött och insåg att det kan va fint om det är på rätt byggnad. Jag har bott i tre faluröda hus, och mitt barndomshus från 1600-talet var fint i falurött.

Jag är med i olika växtgrupper på Facebook och oj vad hetsigt det kan bli! Och upprepande. Folk lägger ut bilder på jättebalsamin varannan minut och undrar vad det är, (och kollar inte i gruppens fotoalbum om växten redan finns med), varpå 20 olika svarar "jättebalsamin" eftersom dom inte läser tråden innan dom svarar. Och ytterligare ett gäng förklarar att den är invasiv och måste utrotas. För det måste den. Men bråk blir det så fort den kommer på tal. Man får knappt tycka att den är fin. Jättebalsamin är det nya hampa. Och lägger nån ut en bild på hampa så reagerar ingen längre. 

Jag har faktiskt lyckats ta mig in på botaniskas butik efter ett vårdbesök! Den lyckan! Dumt nog utan rullstol eller rullator, så jag räckte inte så långt och höll på att ramla ihop. Nya grejen, benen bär inte. Hatar det. Men jag hann peka ut några fina växter som jag ville ha och så köpte min man dom! Blåbräken, elefantöra, njurvinda och en underbar höstanemon!

Och så fick jag se botaniskas nedre del på håll. Så fint:



Just ja, jag har lärt mig massa nya växtnamn tack vare växtgrupperna på Facebook. Men för att klara det har jag behövt stänga av resten av mitt flöde och stänga ner andra sociala medier. Sjukt liten hjärnkapacitet jag har märker jag. Gäller att rikta in mig på det som ger mest i längden.

Jag vill flytta! Jag vill bo knäpptyst. Jag vill ha en veranda. Jag vill ha ett extrarum så att min man kan greja utan att behöva tänka på att jag störs. Jag vill ha natur runtom mig! Frisk luft! Helst haaaav!

Jag vill ha ett handikappanpassat kök så jag kan ha en elrullstol och kan fixa lite mat eller hämta vatten utan att ramla ihop och krascha resten av dagen.

Jag vill bo på bottenvåning eller ha hiss så både jag och min man kan förflytta oss och grejer mycket lättare. Det var nog sista gången min man släpade grejer till ett hus vid havet. Två våningar ner och sen två våningar upp. Med en massa anpassade grejer som specialmat, luktfria madrasser och luftrenare. Mediciner. 
Han har verkligen inte kapacitet till att släpa sånt längre. Och om vi lyckas hyra ett hus igen nån sommar så måste det vara mer anpassat än dom vi hyrt hittills. Vet inte ens om det är möjligt att lyckas hitta något som funkar med alla funktionshinder jag och min man har tillsammans.

Jag vill ha ett anpassat sängbord så jag kan nå grejer smidigt utan att få nackspärr och alla möjliga spärrar man kan få. Och ett större sovrum så ett sådant får plats!

Jag vill bo i ett varmare och jämnare klimat!! Denna sommar har varit hemsk. Jag tål inte värme men jag tål inte kalla somrar heller. Jag vill ha ljumma kvällar! Å vad det är mysigt!

Snart kommer ett inlägg med solnedgångsbilder, för det fick jag se vid havet trots plågsamma symtom. Jag var så arg och ledsen och alla känslor på en gång för att vår resa blev en sån flopp, så jag krälade upp på klipporna med sjukt äckliga smärtor av varje steg bara för att få se mitt älsklingsställe på håll; en speciell och vacker klippa vid en naturdamm och så en klippavsats där vi brukade gå i för att snorkla. Väldigt dumt gjort eftersom det sliter oerhört på kroppen att göra så, men jag var desperat helt enkelt. Men solnedgångens färger var fantastiska och det måste jag ju visa här snart.

Men det här är vår balkong just nu, och sämre kan man ju faktiskt ha (nu när jag tänker efter och har klagat av mig och ligger still och har lite mindre symtom):







10 kommentarer:

  1. Det är orättvist att vissa ska drabbas så hårt som du. Kram ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland blir det lite för mycket.. Kram❤️

      Radera

  2. Mitt i alt elände förmedlar du så mycket livsglädje och hopp💞
    det blir nästan svårt att ta in hur sjuk du är.... 😢 Ni är sådana kämpar önskar dig
    Allt gott! Bra Tv, vackra växter, timmar vid havet och bra boende🤗😚 Kram Lisali

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Tycker ju inte själv att jag förmedlar det, det mesta är tungt nu, och det har varit tufft så länge, det är kämpigt att hålla ut i längden. Men så tänker jag på dom som aldrig kan komma utanför dörren ens, eller klarar att titta ut genom fönstret, eller förmedla sig såhär. Så oerhört mycket värre😔
      Stor kram!❤️

      Radera
  3. Förstår att det är kämpigt, och att du är trött!
    Men vill ändå att du ska veta att du kämpar så oerhört bra... för mitt i alt ser du
    livets små ljusglimtar och du kan förmedla det! Det är en styrka❤️ Läser dina inlägg & berörs. Kram

    SvaraRadera
  4. Tråkigt att du har det så tufft just nu❣️ Men ditt sinne ger inte upp och du är envis som få, och - som någon just nämnde - du förmedlar dina ljusglimtar. Jag läser, gråter och ler mellan tårarna.😪😌💚
    Varma styrkekramar!🤗
    /Camilla
    Kan jag skicka PM till dej?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, du får gärna skicka pm eller maila: enlangvarigforkylning@gmail.com
      Kram 💞

      Radera
  5. Åh jag läser o grinar.... av att ni har det så eländigt o för att man känner igen sej själv så mycket. Har blivit såå försämrad. Mem vi kämpar på en dag i taget! En dag kommer ju lösning på våra sjukdomar. Längtar så för oss alla sjuklingar. Mem ME ör nog em av de värsta för det drabbar allt på en gång. Både kropp o själ o innanmäte o utanmäte o man bara arrrrghhhh hur eländigt kan det bli liksom!!?? Enough!! Jag tänker på dej! Du skriver så vackert o du vet vilken fotograf jag tycker du är!! Kramar Mli (piggelin)❤️❤️❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Så tufft att du är sämre😔 Kram! 💞

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!