onsdag 27 september 2017

Hej du som jobbar i vården eller liknande!

För all del, ni som jobbar inom nån slags myndighet också. Alla som har med kroniskt sjuka och funktionsnedsatta att göra.

Tänkte bara meddela att min tid är minst lika dyrbar som er och jag är minst lika otillgänglig som ni kanske är. Jag har också 'telefontider' jag nås på, eller så nås jag bara via mail i perioder. Att jag ligger hemma dygnet runt i sängen betyder inte att jag kan nås precis närsomhelst eller att jag har nån slags dygnet-runt-jour för att ni ska kunna nå mig. 

Vet ni hur kämpigt det är för mig att försöka passa en telefontid som innebär att ni kanske ringer närsomhelst under en veckas tidsspann? Att jag då måste ha på telefonen precis hela tiden för att inte missa? Att jag då inte kan stänga av för att vila ens i 10 minuter? Att jag måste ha med telefonen precis var jag än tar mig i lägenheten eftersom jag inte har en chans att springa och hämta den om det ringer? 

Vet ni vad som händer om jag råkar missa erat samtal? Då får jag oftast ringa upp igen och så hamnar jag i någon slags telefonlista för att bli uppringd igen  nån vecka senare, nånstans mellan måndag och fredag. Men först måste jag såklart lyckas ringa, och telefontider är oftast väldigt tidigt på morgonen då jag inte ens har kapacitet att prata. Och om jag lyckas så har jag förbrukat den dagens energi och får problem med att ens få i mig mat eller ta mig till toaletten.

Ja men nu vet ni!

Med vänliga hälsningar,
Har-hållit-inne-detta-i-alldeles-för-många-år-nu-och-tagit-på-mig-skulden-för-min-otillgänglighet-och-den-antagna-latheten-bakom-mitt-’beteende’.

P.s Aaahjustja! Extra meddelande till er terapeuter/läkare/psykologer som genom åren tyckt att jag ska skärpa mig och inte ligga och sova klockan 8 på morgonen istället för att komma till arbetsterapin för utvärdering av min arbetsförmåga:
Jag hade helt enkelt ingen arbetsförmåga vid den tiden på dygnet eftersom jag inte hade kapacitet att vara vaken då på grund av neurologisk sjukdom. Duh!

Och när jag ändå håller på. Till terapeuten som grävde oändligt i mitt allra innersta och tyckte jag skulle komma på terapisamtal fastän jag bara blev ännu mer utmattad av det och till och med hade svårt att åka på behandling för mina eksem sålänge jag gick i terapi:
 Min utmattning och mina influensasymptom berodde inte på att jag tänkte fel eller inte ansträngde mig tillräckligt, så det så! Vet du, jag har sån frid nu i mitt sinne när ingen gräver och skuldbelägger mig längre eller ältar och vrider och vänder på allt jag gjort i mitt liv. Så himla skönt!



Och nej, inte ”alla” osv.

tisdag 12 september 2017

Havet

Jag orkar inte beskriva annat än att denna upplevelse var enormt fysiskt ansträngande och plågsam, och det går inte att säga att det var värt det.
Men gjort är gjort och det var ju en helt fantastisk naturupplevelse. Kolla bilden längst ner till exempel, min man i motljus, hur vackert?

Nästa inlägg är fortsättningen på samma utflykt, men en stund senare när solen gick ner. Magiskt helt enkelt.














torsdag 7 september 2017

Det är höst nu

Jag älskar ju hösten och om sensommarvärmen ändå ska utebli så får hösten gärna komma redan nu. Några gula löv har redan fallit och jag njuter av ännu en årstidsskiftning.

Hortensians höstfärger är helt makalöst vackra i sina skiftningar, har pressat några av blommorna och hoppas färgerna blir bra. 

Den blodröda kärleksörten blommade sent och blev inte blodröd i år. Men fin ändå såklart.

Alunroten blommar en andra omgång och jag är så stolt fastän jag knappt gjort något. Dom klarar sol, torka, övervintring utan skydd och väldigt trångt utrymme i balkonglådan.